Aftonbladet – 2 november 1844, sida 2

SS — -— grammet för denna sista Vauxhallsafton var ganska valdt och utgjordes af icke mindre än trettiofyra musiknumror, deribland äfven några för instrumentalmusik öfverflyttade Svenska Singer, af Otto Lindblad i Lund, en ung komponist, som ävea på denna sidan Sundet vunnit mycken popwaritet. Efter konsertsalen kommer i rangen närmast den vidsträckta Baziren, i det närmaste lika lång som den på Norrbro i Stockholm. Den är visserligen, vid dagsljus betraktad, intet af verldens underverk, utan förråder snarare brådska och alltför mycken improvisation, men illuminerad, såsom den är om qvällarna, och garnerad med en tät rad af kulörta lampor längs hela taklisten, företer den en anblick af feeri, som verkligen eger någonting af till och med storartadt. I denna Bazar fi nas alla slags butiker, snusbodar, restaurationer, kafeer, öloch porterförsäljning, manufakturvarubandel, till och med, — hvilket är en rätt pikant id, — ett litet tryckeri, derifrån för qvällen utgifves en liten yTivoli-Avis) med programmer och allahanda smått följetongskrafs. Den redigeras af Carstensens litterära alitiallom, nor vellskrifvaren S:esby, en herre, som i sex år var rit en välbeställd skomakare, men sedan fallit på den ideen, att göra tidningar och böcker i ställe! för stöflor och galocker. Numret kostartvå skilIng, och man får då gå sjeli in på tryckeriet och saga bladet helt vått ifrån pressep, hvilket serdeies förtjusar Köpenbarnpsdamerna. Härförutsn her man i Tivoli boruseller, rutschbanor, ångvagnar utan ånga, svänggungor, kägelbanor, teater för skuggspel och akrobatiska öfningar, kraftpröfvare, inrättningar för att låta vägs