Aftonbladet – 1 november 1844, sida 4

(nsändt och betaldt.) Al. en 10:3rig Borgare och serskildt iava!d medlem 1 ett sambälle är: Til Stadens Borgerskap, de Äldste och Magistratea uti en Stad egeuhärdigt uppfattat följande: Då ett sambäiles bestånd baror af en rättvs styrelse, betor ock densamma af aktnisg och förtroende. Men att bemämnma ea auktoritets plats i sista rummet är ju bakvändt; dock, då denne är i och för sig sjof bakech framväad; bir utmärkelsen äfven vara så vänd: Och enär man ser sina så väl irexareerade fiender oförströckt marehera på den bakväada baasn, och hola kompagniet i föjd deraf blifvit vana att följa d-ns-mma, anser sig denne metälam både nöjd och belåten att vara otesluten,: för att si mycket lättare kunna följa, den, i dess barndom med goda exempel vårdsde bana. I anleining häref läses lika sammasfattadt: Af hat och afunden hemsökt! Och kränkt till namn oc ära! Med motging måste eck! En !äsgre tid jag bära! Den !ott mitt öde gaf! Jag lida måste få! S Till dess ett säkert hopp! Ett slat jag fick e;nå! D: gränsen af ett lidande: Fick skördea laga rätt: Som rättvist måtte ge, Fallt mitt! åt den oskyldige. Och hvadan ti!l föjl kan lämpas 8å din åker: Spar ej mödan: Sådant är dea Högstes bad; Att deraf bestämma grödan, Til hör icke dig, men Gud: Vet du Jordiek åtrå: tvinga, Och begären grässor ge, Blir den lott dg synes ringa, Stor af Guds välsigno!se. Det vill således bärutaf synas, att en skidan medlem I ett sambälle: Han rädes inga farors-kot — Han fruktar icke: Ej en gång ruktoriteters dröjsmål ecch behanllingssäll — Han lärer kunra och ej underlåta, att när tider är inne, med den ordning Jag och författningar strdga, mot vederbörande föra den talan hans Komungs vaspråk bjader och tillåter; hvilket i dessa tider är: dea djupaste undersåt igawuta erkänsa och fröjd åt ett land för vär KoRung: Rätt! ec) Sanning!