Aftonbladet – 1 november 1844, sida 3

blolt-hva-je ordentlig gesäll göböm der Kongl. Förordningen vorg försäkrad om, -ått icke få arbete hos vågon ahrat mäståro, än den; hvars seder, tänkeoch handlivgssätt: öfverentstämde med. hans. egna. Men nu lärer det väl icke finnas rågon, som icke bragts till den öfvertygelse, att det gifves mästare, med. hvilka en ordentlig gesäll icke för myeket godt skulle vilja vara tillsammards i 3 dagar, och huru Dändligt mycket mindre i 5 hela månader?! — — — Nu är således hvarje ordentlig som oördentliig gesäll förpligtad, att hos hvilken mästare som helst, han vare än så eländig i-moraliskt som ekonomiskt: afseende, dock qvarstå-is dennes kondition ett helt fjerdedels år, hvarförutan ban icke är berättigad att erbålla pass, för att söka sig något bättre, om han ock för ingen del vill det, och vaktadt ban, utan att ligga någon till hvad man med rätta kallar last, på egna medel kan förskaffa sig till annat ställe!! —; månne sådant kallas att stifta lag, som befrämjar upplysning, seder och moralitet? — — Jeg får säga, att åtminstone icke jag kan finna något sådant; ty när gesällen ändtligen utstått den första, 5 månader långa tortyren för hens moraliska väsendes ståndaktigbet, så är han ju icke den väl qvitt, förrån han ånyo hötas, ätt äfven nu mot sin yttersta vija, på 5 långa månader uppslukas i immoralitetens och -sedeslöshötens afgrundslika sköte. Och om gesällens öde icke vill bättre skicka det, än han så der, gårg eftör annan, gäckas i sina varmaste önsknipgar, huru snart går icke då ett år bort af den tid, han skolat använda till sin så väl andliga som lekamliga och ekonomiska båtnad, den han oåterkalleligen har förlorat, och den han väl alltid. fruktlöst och förgälves skall begråta!!! — — — — Den 156 säger: De : vitesböter, som i denna Förordning stadgade äro. fördelas lika emellan Kronan och åklagaren. Hvad månne denna paragraf bevisar? — Bevisar den menniskokärlek? — Nej. — Bevisar den gesällhat? — Ja. — Eller hvilken -kitslig skulle icke, i kraft af denna paragraf, kunna förtjena sitt. uppehälle åtminstone, alt icke säga stor laglig förtjenst? — Sannerligen, man skulle icke anvat behöfva göra, än passa på vid en mera trafikerad landsväg, och der maka grä! med resande gesäller, och straxt skulle man då hafva sin utkomst gifven; ty, om man antager att der, öfver hufvud taget, passerade en gesäll hvarannan söcknedeg, och då båns afigt väl högst sällan skulle misslyckas, så skulle han: u erhålla, icke noga räknadt, den på landtbygden cke obetydliga summa af 450 gånger 4 Rdr 32 st. Banko.p