naärzsamhet på nodvaägdigneien at nagon oranaripg I1 oställeordningan. Vv Doktor Wallia: Utskottet bar till en början erkänt å )efogenheten af denna motion, och insett olägenheF erna af bostsllenas utarreadering genom auktion på 3 let sätt som nu sker. Sedan hade Utskottet intet b nnat att göra än piöfva huruvida det i motionen öreslagna korrektiv mot nämnde olögerheter vore I ämpligt och antagligt. Utskottet ansåg sig icka kund ja godkäana detsamma. Hvad som motionären föreb lagit i afreonde på optiovsrätt och lottkastning, fann a Jtskottet icke vara örskansrärdt och kunna antagas. ( rofessor Fries har pu uppgivit ett annat förslag, som 4 r helt olika med prosten Almqvists och jag kuude västan säga, att det så förändrar frågan, ett det måe vända borde anses för en annan motion. Pro:essor o Fries vill vissesligen också, at: ett maximum borde? )estämmas, derutöfver anbuden ej borde gå, men hansb V b örslag synes mig i öfrigt inryrama för liten rätt till euteration för direktionerna. Jag vet icke, om detta örslag kan anses innebära mera trygghet, och omlc senom dess ant:gande mera hopp kunds visnas, att : irreodena skulle bättre utgå. Osäkerheten om arren-. lets utgående, fruktar jag, qvarsiår, hvilketdera för-, lag än skulle antagas. Imecrlertid vill jag icke motl ätta mig en återr: miss af betänrkandet, ehuru jag be-! arar, att Utskottet lärer få svårt att föreslå någonSs ;tgärd, hvarigenom slia de överklagade olägenheterI 1a kuana undanrödjas. S Doktor Pettersson: Aven jag anser mig förbuniena nstimma både med motiozärer och proessor Fries. f Redan på den tid, då jeg för fyra år satt vid dom-lg syrkorådets i Luod protokoilsbord, bade jag erfareni pet af de olägenheter, som kunna blifva en följd derl af, alt ett maximum icke är utsalt, hvarutöfver anbuden vid hemmans bortarrend:rande gexsom auktion icke må gå. Spekulationen gick uuderstuadom för låogt i anvbudens stegrande, och resuitatet blef att efter några års förlopp efter isropet stora anspråk gjordes på nedsättving. Samma erfarenhet hade j2g ä:ven tillfälle göra, då j2g var pa tor i Landskroza. logen kyrka har så många jordsr att utsrrendera som A smundstorp, som förut bortstädjade dem på listid. Numera sker docx utarrendiriongen för en tid af 301 är. Aven der gjordes gå höga anbud, att arrenda torerna i lärgdea icke gingo ut dermed; och ofantligt stora eft-rgifter och nedsättningar blefvo deraf en nödvändig följd. Men sedan den örfattniag blifvit vidtagen, att före arrendeauktionernas arstäl:azde ett! maximum och minimum af arrendesummen utssatles! samt en afliden arrendators arfvingar tått optionsrätt sig tillerkävd, så hava på lårgt när icka så många olägenheter i det överklagade afseendet inträffat, som l! förut. Jsg tror derföre, att det skulle vara ett godt korrektiv mot personers ruia, om vid sådane auktioner i allmä: het ett maximum och mivimum i pris utsattes. Det synes ej eler vara svårt för landshöfdirgeembetet att ett sådant fastställa, om agälden bestämmes i proportion af det värde, hemmanet kan prövas ega. På grusd af hvad jag sålusda haft tillfälle att anföra, antåller jag att ifrågavarande betänkande måtte af högv. Stiåndet återremitteras. Prosten Carlander: Jsg kan icke underkänna de välvilliga asigter, som ligga till grund för ifrågavarande motion. Men mig synes det, som skule motionen terdera till ett slags förmynderskap för enskilda. Det har väl blifvit segdt, att arrendatorer ofta komma på ruin för det de i sina a:rende-at:bud gått för låogt, och att de sedermera med familjer kommit att belasta kommuner. Men jag hemställer. om icke detsamma äfven kan inträffa och verkligen inträffat vid ege-domsköp, när köparen betalat så drygt, att han icke kunnat gå ut dermed. Det synes mig pästan omöjiigt, att förekomma så det era som andra, om icke den enskilde sjelf ser sin sak till godo. Velet mellan flere arrendatorer innetär ock pågot godtyckligt och kan lätt få utseende af väld. Vid sädant förhållande synes det mig som Utskottet rigtigt förfarit i förevarande dess betänkande, hvarföre jeg ock för min del tillstyrker bifall dertitl. Professor Fri 8: I anledning af hög!ofl. Utskottets ledamöters försvar för det afgifra betävkandet, medgifver jag gerna att frågan, genom det af mig gifna uppslag, fått ett annat och vidsträcktare syfte, än som var Utskottet förelagdt att besvara. M:n just på denna grund yrkar jag återremiss, och av Utskottet måtte up;taga ämnet som en ny, af den förra föranledd motion, i fall betänkandet af trenne Stånd skulle bifalias. Deremot måste jeg reservera mig emot den ar den siste värde talaren yttrade åsigt, att jag vill inskränka konkurrensen; tvärtom, jag medgifver att den bör vara tri, men vill binda den vid säkrare garantier. Nu drifver staten ett hazardspel, dervid förlusten är säkrare än vinsten. Icke heller kan jag medgifva, att törbållandet blir detsamma, om årliga arrendet eller städjan upplåtes på auktion. Förhållandet blir belt annat, då man inom kort tid eller före tillträdet skall betala en fastställd summa, eller man får draga en vexel på obestämd framtid. I szdnere fallet täcker den obetänksamme: kommer dag, kommer råd, hvilken grundsats störtar måvgen i förderf, och den, som har intet att förlora, tänker: våga vinna; missiyckas det, så blir det ej värre än förut. Men den som har något att förlora, vågar sig icke uti dylika äfventyr, och derigenom blir den redlige spekulanten och, hvad värre är, den förre brukaren undanträngd, hvilket min afsigt i synnerhet är att förekomma. Att det ailxänna skulle derigenom något förlora, tror jag icke; tvärtom skall det i längden viona, så vål genom egendomens bättre vård, som genom säkerhet för arrendets utgörande, emedan i annat fall brukaren förlorar sitt nedlagda kapital. Men statens vinst ligger lika mycket i behållne brukare, som uti tillfälliga höga arrenden, i bredd med en af dessa alstrad skara af proletärer. Ena tilörlitlig betraktare härleder pauperismen i Eagland från dess bögt uppdrifra arrende-system, ehuru man genom föreskriiter betryggat sig emot ett jorden utsugande brukning:sätt. Hos 035, der en hårdare natur gör 038 oftare blottställda för missvexter och olycksbändelser, der varusfsättningen är så ojemnförligt trögare och osäkrare, skola följderna deraf blitva långt skadligare; pauperismen hos oss är jimnårig med inörandet ar arrendeoch stattorpare-systemernpa, i hvilka både ingår beräkning af scar och stor enski!d vinst, utan beräkning af det he!as och framtidens förlust, utan någon skyddande omvårdnad om de arbetande klassernas närvarande och framtida belägerhet. I På härefter framställd proposivion blef irrågavaranIde betänkande återremitteradt. : TRENTER