Aftonbladet – 30 oktober 1844, sida 2

a!betalning af :kulder, för hvi ka jernlager och annust blifvit t:gae i mät — återstod ej annat är boet för att förnöja de öfrige. Mattsson, den förmö;na bsndlanden, kom i sin lilla trilla just auktionsdagen körarde in på gården. Han var sig ännu lik som fordom, ty samma glada, upp närksars ma ögon blickade ur hans öppna anlete, samma rörlighet och, gudilof, samma godhet uttryckte sig i hans irag. M joren, flintskallig, mer af bekymmer än år, gick orolig omkring i rummen, väntande på suttionsfolket, då köpmannen steg in och helsade horom. Välkommen herr Maitsson, sade mojoren, det går underligt till här i verlder, ni är exv rik man, och jg — ju — hvem kan göra dervid, — man måste vira filosof. — Åh ja, herr major, sade köpmannen, jeg kom iete hit för att med min närvaro göra er en tyst förebråelse, nej, herr major — jag kom att länka på att jag i mina bervår varit kolarpojke förr på Medioge, jag tyckte hkrom att j:g ezde del i Medinge. — Ja visserligen, sade majoren, med ett flat skratt, som skuile tyda på resignatios — j2g ege rasande litet af Medinge — kreditorerne taga all — jeg har snart sagdt intet — och deriör sko iu mina möbler få på auktion — det är skada de äro från London och Paris till största deler — se sådana mattor, herr Mattsson, veritsbel persiska — och de der stora vacerna från Sevrer — Låcm oss ej tala cm det der, sade Matts son småleende och fattsde mijorevs band. Sr Iberr msjor, på denna t:fla, den föreställer ju mir Istackars for och er, då ni b-gge voro barn; n