Aftonbladet – 30 oktober 1844, sida 1

DEN HÄMNDGIRIGE). EN SANNSAGA AF ONKEL ADAM. IV. NYCKELEN. D2 gamle, nemligen patronen och patronessanp hade öfverlemnat Medinge bruk åt sin son, löjt nanten och hans friherrinn?, och sjelfve flytta till. hufvudstaden; emedan patronens helsa gjord beständig läkarevård nödvändig. Ea vacker dag påföljande vår kom der ett ku. riöst åkdon, förspändt med två hästar, rullande utför allen. Dit var ett slags carrikel med suft. lett och på två bju!s hög och obäklig samt för sedd med en lång svans bekefter, ett slags låda som gaf hela åkdonet ett det mest besynnerlig: utseende. I vagnen mtt en: medelålders man klädd i lefverbrun rock med stålknappar, kort byxor och ett par röda sockor utanpå skorna, och rundt omkring honom var packad en mängd fogelburar, i hvilka en sto: hop gråsparfvar hade sin bostad, — Ah, ah! jag är förtjust, ropade löjtnanten Välkommen min bästa lord, välkommen! — Vara micket små foglar här, grå, deroppt vid lada, yitrade lorden och lyftade på kasketten Tacka för sist i Ena — ja, i Etna. — Får jag presentera min vän för min fru friherrinnan? — Åh ja, åh jag nog hafva tid att sätta u limspön i afton. Dessa ord vexlades, då löjtnanten förde sin gäs! in i salongen. 1) Se A. B. M 250-och 251,