Aftonbladet – 30 oktober 1844, sida 1

— Detta är min vän lord Rutch till Ratchhill, och detta min lilla friherrinna till Medinge. — Goddag, tjenare, min fru friberrinna. : Ha micket vackert här, micket gråsparfvar, Guds välsignelse på sparfvar. — Ni har lärt er att tala Svenska sedan vi sist träffades, yttrade löjtnanten. Datär verkligen märkvärdigt att ni kunnat lära er så mycket. på så kort tid. — Korta tid? frågade lorden, kan inte säga korta tid; varit i Sverrig i en half år. — Ett halft år? — Ja visst, ville känna lande, noga orientera mig, blifva naturaliserat, Jag reser bara ett skjutsbåll om dagen, ligga öfver natt på hvar gästgifvaregård och flera dagar, då der finns föglar, små foglar, låta gumma steka små foglar, äta bara sparfvar hela tiden, lära mej Svenska på half år. — Hvilken väg kom min lord då? — Från Helsingborg, resa rundt omkring, men uadvika etäderna. Man kan ej ha sina limspön i fred i stider — gatpojtar ta dem — resa fram och tillbaka på landet, man få mycken gråsparf på det viset. — Obh, här fians mycket, mycket, ni skall få ert nöje att fånga foglar. — Jaha, kunde se vid ladå, yttrade lorden och gick ut att iordningsätta sina limspön. Man icke få försumma sig, yttrade ;lorden;till löjtnanten, man skall icke vara lat, utan förtjena sin bröd med flit och besvär, fortfor lorden med den högtidligaste min i verlden och -.besmorde sina spön med fogellim. Lorden fortfor i sina anordningar, och utsatte sina limspön nära den förut omtalade ladan, der