Aftonbladet – 29 oktober 1844, sida 3

— Jaså, jaså, kanske ni äfven är för!ofvad? — Nej, nej, br löjtnant; men jag förtror er, att ni är en inbillsk, en egenkär parr — ja, narr, br löjnent; en hårdhjertad rou, som mel hin balönar den der stackars mannen, som en gång räddat ert lif. Ha, ha, det var ej synnerligen mycket värdt, det borde han vetat och låtit er frysa till domedar. — Ni rasar, mamsell, jag förstår er inte. Ni måtte väl ej haft någon uträkning på min person! Er ålder — — — j— Min ålder? jaså; mea lika goit, hvad sammanhang hade deana intresssnta upptäckt med vindre vorna? — Jo, ser ni, jag skall låta plocka af dessa drutor och skicka till min fästmö, friberrinnar, till eklateringskalaset. — Åh, intet annat, yttr.de mamsell Juizna. Jag skall bje!pa er att plocka; och zu började mamsellen rifva ner drufklasarne, med en bastighet så stor, att löjtnanten ej var i stånd att hejda ben. ne, förr än hela goltvet var fullitrödt, och de unga tu vandrade liksom i en vinprese. — Stilla er, bästa mamsel, min mor kommer. — Ja:å, kommer bona, der gsmla vipe, som tror att Sankt Birnbard är ett e:dsprutaucde berg Hesa hence oändligt; tjenarinna, h: Fjtnint, Den vittra mamselten skyndade bort ned he. vingade steg och kom j på ett helt år tll Mc dinge. Först sedan löjtnanten gift sig med sia fröken, som eter den tiden kallades för friherrinner Gottfridssor, och flyttat till Medinge, infunno sig ksptenskan och marsell Juliena, för att fåseden nya frun och kunna göra sina anmärkningar. (Stutet följer.) EERO — MiIssLYCKADT SMUGGLINGSFÖRSÖK. En man ifrån Herzogenbusch återvände i denna månad med sin familj från en utflykt till Belgien. Vid gräinstullen visiterades hans vsga och befanns vara i vederbörlig ordning. Men en af tulltjenstemännen, som kände de resande till anseende, påminte sig, att icgen a dem hade varit puckelryggig, då han sett dem förut hvaremot det ena frurtimret nu syntes behäftadt mec detta onda. Hån lät deröre sin hustru visitera frun timret, hos hvilket man fann en ansenlig packa brö: selskaspetsar,