Aftonbladet – 28 oktober 1844, sida 2

Men på transparenten fann man en tecknin ga Medinge, en vagn stod framför dörren och nerurder stod följande vers: Välkommen hem, du ädla fröjleknopp, du är din pappas och din mammas hopp). Brukspatronen hade sjelf diktat den versen, re en naturligtvis utan allt anspråk på heder, namn och värdighet af skald. Den ,idla fröjdeknoppen, löjtnant Julius Gottfridsson, var en ung man med ljust hår och gula mustacher, precist som gullkonuogen af Norden, och ett pipskägg, som också var likt hans. Der unge mannen hade, fastän hans ansigte drogs med en så kallad intressant blekhet, det oaktadt icke just något intressant utseende. Han var bufvudpersonen naturligtvis och kunde, då han så ryligen kommit utifrån, underhålla sällskapet med tusende små berättelser Om sina resor och alla de ställen han besett. Man hvilade från dansen och en bel grupp da mar hade stadnat framför tsflan JV: 9, — En högst frappant vy, yttrade en något äl dre fru och runkade på hufvudet, så att blommorne i negliggen gungade som darrgräset på en ätte bös gungar för qvällsvinden. En högst frappant vy; kära Julius, säg damerna något om denna taf. lan, det är, om jag ej misstager mig, Sankt Bernhards berg. — Nej, mamma lilla, svarade löjtnanten, com med mäda drog af sin ena glacebsndske för att kunna peka på taflan, nej det är Casa Inglese på Etna. — Jaså, sade patronessan, ja, jag visste att det skulle vara ett eldsprutande berg. — Ja riktigt, mamma, fortfor löjtnanten, da