Aftonbladet – 26 oktober 1844, sida 3

ligt. beslänrmer och rörer våra dagliga sociala och poli ska eller ekonomiska och litterära bestyr, förhållande och studier. Men — det sanna af saken är dock, att Ga antingen för oss måste vara allt och i alt, eller intet ot i intet. Antingen finnes religioner i sjelfva verketicke fi oss, el:er ock måste den uppenbara sig för oss på ett le vande och bestämmande sätt i vår statslära, vår veler skapliga rigtning, vårt sociala Jif, vår upptattning af hist riens och tidens anda. ,Antivgen finnes för ass i allt deuaom viannars ej äre blotta medvetslösa machiner, — Gud ell djefvulen, om än denne sednare ej blott förstått att dö! sina bofvar, utan äfven att visa sig som den älskvärdasi sällskapsmenniska, ordensbroder, politikus och bildning: koryfe. Man anser i allmänhet den egent!iga uppfostran sluta med inträdet på verldsbanan. Det borde dock i våra dr gar — mindre än någonsin — vara menniskovännen lil giltigt i hvad ordning:och rigtning själskrafterna utvecklå hos dem, som lemnat skolan och akademien. Vår tid, så många andra afseenden hoppfull och lefvande, hä dock sannerligen i detta föga att berömma sig af, d så litet är gjordt, för att i och utom kyrkan inskärp religionens nödvändiga förbållande will politik, lags ning, administration; veterskap, litteratur och konst, bar del och: näringår. Följieraa deraf äro uppenbara. allmänbet gäller det om vår tids ynglingar af de så kal lade bättre klasserze, och först och främst om dem, so: ingått på embetsmannabanan, alt de mer och mindre lem na förbåliandet till det oförgängliga och eviga derhän oc betrakta samhällslifvet och medborgsmannaverksamheter så väl som medlen för deras själsodling och inflytelse. p societeen och sällskapstenen som något från religione isoleradt. Men resultatet höraf är, att en kräfia bilda sig i samhället, en inro motvigi emot allt det goda oc stora vår tid i så många afseenden åstadkommer. De äkta Liberalismen måste hafva sin rot i religione så väl som vetenskapen, måste lefva i Gud, om den skall vara ett rör, som dårifves af vädret, om dess aktnin för menniskovärde och rätt skall vara äkta fullbledg-oc radikal. Men hvad är — om vi vilje tala ärligt — reli gionen för så många af dem, som gå att blifva embets mär, stalemän, Administratörer, domare, militärer? — ä den verkligen något, som kan gifva dem fasthet i grund saltser, orygglighet i föresattser, lefvande köns!a af med borgsmannapligt, nit för sanning och rätt, kärlek för fo sterlandet, dess historia och institutioner, tröst och luga olyckans dagar, och ett säkert hopp, en fast tro på hva efter det!a lifvet komma skall? — Vi svsre bärpå me den fu!lkom!gaste öfvertygelse ett bestämdt — nij! — Men borde då ej bvar och en söka bidraga derti!l, att ve terskap, litteratur, korst, politik, sällskapston så väl son re:igionen, blifva detta verkliga och fasta föreningsbani med högre verldar och förbåilanden, med ct! högre, oför gängligt samhälle, en gudomlig politik, som de uppenbar ligen äro bestämda alt vara? Det är med varra och lefvande känsla häraf, som un derteeknad, ehuru aldrig misskännande inskrävktheter al sin förmåga, dock ej kunnat afhålla sig, att tid efte anpan från twycket utgifva åtskilliga skrifier, åsyftande alt inskärpa religionens innerliga samband med politiker och stats-ekoaomien, vetenskapen och konsten. uppfestringe-läran, o. s. v. — Sådava skrifter äro: Staten son Uppfostrings-institut, Aforismer och Paradoxer, Lit terärt Thema med variationer, Tal i Stockholm. Prestsällskap 4830, Preaizningar i tidens anda. Försök till populär framställning af Eristus-Paniheismen, Fridland elc., utom en mängd Aforismer och Artiklar i Stockholms och landsortstidningar. — Ju mer dessa skrifters författare i densa stend inser deras mångfaldiga brister, den föga uppmärksambet de i deras povarande diffusa och osystematiska skick bordtpåräkna. och den föga nytta de således kunnat göra, destomer har han, deri äfven styrkt af upplysta gynnare och vänner, ansett sig skyldig den läsande allmänheten och sig sjelf, att, med utelemnande af allt det triviala, oklara och blott halftänkta, försöka en mera systematisk och koncentrerad framställning af bvad som i dessa skrifter, genom någon originalitet i tanken eller det förut kändas betraktande i e.t nytt ljus, äfvensom genom stilens allvar och värma, torde äga ett mera beståndande värde. Han har således önskat, att från trycket få utgifva detta förhällräåde Residuum — i 2 ne häften; det första med itel: Aforismer och Paradoxer i religiösa, politiska, lals-skonomiska, litterära och pedagogiska ämnen; ist andra ionebällande: Större Uppsatser och Afhandlingar i samma ämnan. Men för att förvissa sig om en afsältring, som botäcker tryckningskostnaden er han sig nödsakad, alt hos dem, som nitälska för sacon och gynna författaren och hans förelsg, ödmjskligen ishålla om Subskription, ucder försäkran, attihvartera häftats pris cj kommer tl öfverstisa 1 Rår banko. Herrar Bokhand!are torde benäget befordra sakens framsång genom subskribenters famisnde, och innan sutet af detta år insända uppgift på deras antal till undertecknad, varefter arbetet inom kort tid derefter-skall utkomma. Wenersborg den 45 Augusti 1844. , Fredrik Rådberg. ÅossstdeesdsEN