Aftonbladet – 25 oktober 1844, sida 3

-Inär fråga uppstår, huruvida den på vandring stadd I gerällen har besvärat, någo, hvem är hans domare -Ihvem sliter tvisten emtctllan honom och hans veder -jaäeloman ? hvem garanterar sannpingsenligheten af di anmärkningar, som hvar och en, hvilken tror tig för Itördelad, eger full och leglig rätt attogöra ibanspass IHvem skyddar främlingens,; den för al:a obekant vandringsmannens tät? — Ingen, Ers Mojsstät, ingen åtminstone. ej i tio , fall å! hundrade. Hans påss äl ett experimentalfält; i hyilket hvarje .drucken: bonde hvarje rå, övermodig yrgling, hvarje tyckmycker länsman, gästgifvare, fjerdingsman-eller bållkar! kar utså ett frö till hans. framtida ofård. . Och dock kan i hans bröst klappa evt bjerta, lika varmt och känsigt för Konungen, fåderneslandet, dygden, äran och samhällsordningen, som i den bestjernade stormannens. Men skenet, omstindigheterne, lagens kalla, bjertlösa bokstaf äro emot honom, och derföre måste han underkasta sig sitt öde. O, Ers Mosjestät, vi siu!le vara färdiga att förtvifla, förtvifla om vår egen och våra medjbröders framtid, om vi icke:i Eders Majestäts eget höga samt konungsliga valspråk hade en siker borgen för, att en så drakonisk lag-ej kan bliva beståndande.:. : Elfte af dea ota åberopade Kongl: förordningen mesgifver väl, att om, gesällen, urder vägen till den ört, hvärå passet lyder, fianer tillfälle till arbete, så får han emottaga detsamma och för vesckställande: deraf inställa resaov; dock fästas dervid det uttryckiga vilkor; att hän då med behörig person skall uppgöra ordentligt kontrakt, att i arbetet minst en wicad qvarstadna; — Hvad den Kongl. förordningen här givit i den ena raden, har den, så till sägand:s återtagit i den andra. Denofta på alla medel utblottade, af sjukdsm och fatigue hårdt medtagne, kanske till och med uthungrade vandraren får väl; om tillfalle dertill erbjuder sig; begag-a de kuo kaper, han eger, för attskaffa sig medel vill afhjelpande sf sina tryckande behof; men vill ingen ingå orden!ligt kontrakt med honom om arbetets fortfarånde i minst 30 dagar, så måste han försaka det, får ej fö. skaffa sig en tärpenning för återstående delen ar resan, får, med ett ord, icke på ärligt sätt förtjena sitt bröd, utan är äfven här bunden vid tiden. Man kunde vara frestad att tro mythen om Tantali qval hafva här blifvit återgifven i lagform. Något mera för att exploitera denna :s hårdhet torde våra öfverflödigt att tillägga. Det är om äsdriog i dessa här ofvan överklsgade punkter af dsn nådiga förordningen till inskränkande och vrdnandsa af geällvandringen, som vi undertecknade gesätlskaper i Götheborg hos Eders Majestät i djupaste underdånighet våga bönalla, på samma gång som vi i lika djup underdånighet driste utbedja oss Eders Mejestäts nådiga tillgiitt för vår dj-rfhet, att på sätt här skedt inför tbronen tala sanningens öppna och oförställda språk, så vida skiljdt från den vanliga curialstilen ! Skälen dertill hafva vi i början af denna vår bönskrift i underdånighet vågat antyda, och våra bjertan säga oss, att de af vår dyre, sanningsoch rättä!skande Konung ej skola missförstås, eller onådigt upptagas. Med djuvaste undersåtliga vördnad, trohet och nit hafva vi nåden att till. den sista stunden al vårt li framhärda : Stormäktigste Allernådigste Konung! Eders Kongl. Mösjestäts allerunderdånigste och tropligtigste undersåter J. E. Bergman, Ssräddaregesällskapets Åltgesill. B. B. N. Hesse, Skomakarege-ällskapets Åltgesäll. G. E. Bäckström, Svickaregesäliskapets Åltgesä!l. P. Rasmusson. K!ensmedsgesällsrasets Åltgssäll. J. P. Petersson, Kakelugnsm.gesällskapets Åltgesäll. J F. Svensson, Hattmakeregesällskapets Åltgesäl. C. P. Sundberg, Vagomakaregesällskapets Åltgesäll. C. Peiter Ölander, Tunbindaregesällskapets Åltgesäll. 254 DEN NYE PROFETEN I NORBLAND. (Korrespondensartikel.) S, den 18 Okt. 4844. Då den beryktade-offentligs uppbränningen af de böcker, allmogen i allmänhet begagnar till huslig andakt, förliden sommar i Alfta socken af. Helsingland, tillställd af den kringfarande industririddaren Eric Jansson ifrån Österunda, och dess likasinnade stallbroder, Olof Olofsson ifrån Söderala, väckte så djup förargelse hos den större delen af folket, och vederbörande derföre läto affårda mannen, tåsom passlös, till dess hemort, hoppades man derefter blifva qvitt denne falske profet; serdeles med afseende på de betänkliga uppträden, hvilkas ägde rum vid hans gripande. Uaderrättelsen, att han åter var på orten och i Söderala Micheölis-dagen skulle hålla samling) hos sin avdre lika trogne lärjunge och nitiske proselytmakare, nämndamannen Jonas Olofsson i Isa, väckte derföre den största förvåning. Sedan ban äfven de följande dagarne hållit tal för en mängd åhörare ifrån åtskilliga socknar, som dels af nyfikenhet, dels såsom hans anhängare, församlat sig, afreste han, i sällskap med nämnde Jonas Olofsson, till Forssa socken, men har sedermera återkommit till Söderala, och, efter några dagars vistande derstädes, begifvit sig till Bollväs, i samma sällskap. Sålunda fort:ätter ban, den verldsliga makten till rots, sitt kringfarande, för att utbreda och påtruga ina förvillande läror. Mårkvärdig är äfven den fräckret, hvarmed han i sina tal den ena gången skryter fver öfverhetens skydd, den andra gången säger sig cko frukta förstar och väldigheter, inför hvilka han jarit dragen, men hvilka dock icke förmå hindra horom ifrån hans företag. I alla sina högst osammanängande föredrag, hvilkas hufvud-thema är den rysigaste fördömelse af alla kyrkans fordna och närvaande lärare och deras skrifter, samt förkunnande, att lan är det paf Gud sända rätta ljuset, att med hoiom den Helige Ande kommit till Helsingland, sväner han omkrivg med en mängd bibelspråk, ur samnanhanget 1yckta, stympade, vrängda, rent af förfalkade. Fullkomlig syndfrihet hos dem, som tro, är len egentliga egenheten i bans lära. — Detta synes äl icke vara en villfarelse af serdeles farlig heskaf-!i,