Aftonbladet – 25 oktober 1844, sida 3

Iman ville tro, att han drifves utaf nit, om än ovisligt, att åstadkomma någon sådan fullkomlighet hos sina åbörare. Hans fullkomlighetslära upphäfver all förbättrirg och moralitet. De, som tro, d. v. s. på howom eller; medsandra ord; hans anhängare, kunna icke synda, icke bafva något fel, någon brist. Läran omen deglig: förbättring, under: vaksamhet, bön och strid; förklarar han ock för, djefla därdomn. — Hvad: helst. de: göra, om-än, så: samvyetslöst yy är således icke sypd;: Christus är: kommen i.deras kött: det vore då han;som syodade;: Femtebönen passar dem således icke. Det skulle vara. sxChristus; som der skulle bedja till sig sjelf: förlåt oss;våraskulder. Syadabekänaelsen kunna de än mindre läsa; : Hviiken förskräcklig säkerhet deita måste medföra, är lätt att inse. Också är det önkansvärdt att ses och höra sjelbelåtenheten bos de fättrogha menniskorna, så snart de af honom erhåilit. sim aflöshing. Moralbuden, stympa och förklara de även -efter -silt. sinne. 9:de-och 40 buden äro dem i synnerhet besvärliga. De lära ock vara borttagna. utr ur den af Erik Jansson ;skrifna, katekesen. Girighet, åfand; och -ett listigt stående. efter nästans hus eller, arf m. m., vilja väl han och hans anbängara icke hafva ansett för synd. Ea psalmbok. bar han ock sam-. manskrifvit: blommor plockade utur den H. Skrift och sammanbuadsa till en kranso — sköna blommor, såsom i psalmen om äktenskapet: Om mannea lyck-lig är, och har en. qvinna kär och han vill henne röfa, får hon ej motstånd göran och mera dylikt, och: än sämre Tästan i hvarje vers, som för sedlig känsla är anstötligt. Ått mannens uppträdande, såsom profet, mindre är en följd af fanatism, än en beräkned födkrok, derom äro tankarne här icke deilsde; Berättelse ifrån flere håll-om utdelaade af sysdaför!åtelse för större och mindre summor sakna icke stöd för trovärdighet. I sina tal upprepar han också. tätt och ofta, med tydlig tillämpning på sig sj. Frä!sarens fölmakt till sina lärjungar: Hrilka j jörlåten synderna, dem förlåtss de, m. m. Haru denne listige bedragare kunnat få ändeck ett så stort arbang, är. ett bedröfligt vittnesbörd om okuanighet : och sjösinthet hos-allmogen ecch förklaras tillika af dess benägenhet för nyheter och fallenhet för andeligt högmod. De övämnda bröderna Olof -och Jonas Olotssoa lära likväl vara hvarkea okunniga öller slöa. Daras verksamhet är derföre icke mindre förderflig, än mästarers. De äro ock hans förnämsta stöd, stolta andar, som gerna vilja föra nytt på bahen om) -— Stor är imedlertid dea oro som väckts i de församlingar, der Erik Jansson fått : tillfälle. förskaffa sig anbävgare: tvedrägt inom församlingens medlemmar, inom den busliga kretsen, ; der förä!drar pjuta tårar öfver vilseförda barn; den ona makan fördömer den andra. Det är tid, att den verldsligå makten mellankommer med kratiga åtgärder. Ordhing är nödvändig inom det kyrktiga som borgerliga lifvet. Ena kyrkans tjenare äger ock rätt till skydd för utöfaingen af. sitt kall, såsom-andre cmbetsmän, och-åhörarne emot förderfliga vilifarelser, ju mera oförmögna de sjelfra äro att pröfva och döma. Prestervas: undervisningar och förmanisgar uträtta på de -förvillåde intet. Då bemötas med fräcit förakt och uppenbara smädelser. Kyrkan, som kallas af dem en röfvarekula, besökes icke holler. Dessutom, om, vid : en. bbrasan, sådan som i Aifta, den annars stilla allmogens sinnen skulle itändas af en sådan afsky och harm; :som kunde medföra betänkliga uppträden. vore icke heller så underligt. B.