a mmmao ooo klippingsnäfvar och begifvit mig vidare. Denna sång tog blåsten i mig från ett avnat håll och förde mig saedt över sandoch ljunghesar nedåt Ystad. Jag fick likväl härunder för ett ögonblick snudda förbi den våckra Ring-sjön, vid hvars bokskuzgade stränder man tror sig förflyitad till Blekingens vackraste nejder. På denna tur har jag baft det nöjet att räkna bortåt tvåhundratusen gäss. Eno gynnsam usigt för vår litteratur, rärdeles för fruntimmers-romanskrifveriet! Ystad är en ort, som i flera afseenden har ett alldeles makalöst läge, hvaraf den naturliga följ den också är att man h.r fioner mera rikedom bopträngd inom en liten periferi, än kanske i de flesta Skånes öfriga städer tillsammantagna. Men Ystad är, uppriktigt taladt, ingen vacker stad; den är att betrakta som en. flicka, hvars behag ligger på kistbotten, hon har nog ändå alltid den som tycker om henne. Eao ostlig orkan bar fört mig från Ystad till Malmö, öfver den stora Slätten, denna slätt par excellence, som utgör Sveriges fruktbaraste stycke jord, der det växer så man hör det på fler mils afstånd och der man blott behöfver st:cka ett halmstrå i jorden, för att få upp den herriigaste hveteskörd. Jag har i förbifarten tagit i betraktande det ståtliga Dybeck, der, enligt Bevzelii oefterhärmliga beskrifning öfver Malmöhus Lin, en stenbrygga förer öfver inkörseln, samt det icke mindre dråpliga Jordeberga, der professor B unii arkitektoniska snille, i förening med egarens aristokratiska frikostighet, framkallat en mingd tegelstensskapelser af den näpnaste gothicism. Man bar här ett götiskt stall, en götisk Jaduzård, ett götiskt orangeri, och på sjelva den gamla, men uppstufvade karaktersbyggnaden ett tillbyggdt götiskt torp, götiska portar, götiska trappor, till oc med götiska rullgardiner för fönsterna. Alt detta är utan tvifvel ganska vackert i sig sjelft, ehuru någon måhända skulle anse den sublima götiska Ibyggmadskoasten litet förnedrad genom att sålua