——! la nerflyttas från Strasburger-Mäaster till ett kostall. Det skulle också i sanning vara roligt nog utt. om några hundra år, då det tyvärr är att förutse att let nya reformraseriet längesedan jemnat alla förhållanden och genom sn kten tids anarki undergräft allt ädelt och högättadt, få vara med då den tidens fornforskare stanna vid de sköna ruinerna efter dessa götiska fåhusbyggnader, och i de gamla ypperligt hvälfda bågfönsterna, de präktiga geflaroa med sina maltesiska kore, de höga portalerna med sina klöfversirater, förmodligen ganska djupsinnigt ana någon urgarnrmal feodalborg eller något adligt nunonekloster. Att få vara med och kunna hviska dem med Vitalis ord i örat: På denna plats i mina ungdomsdar Ett friherrligt — oxstall uppbyggdt varln I Melmö har jag gått ett par dagar och fett på vackra trädgårdar och gamla klostermurar. Man har äfven varit god och visat mig den stora Knutssalen, som af stadens innevånare aldrig omnämnes utan en viss stolthet. Salongen är både tillräckligt lång för att kunna dansa angläs i, och tillräckligt hög för att kunna battera i, om det tilloch med vore som en ballettmästare. Mer kan man icke begära. Jag skulle ofantligt gerna äfven ha velat taga i ögnasigte den ryktbara silfverppegojan, som utgör Knutszillets högsta klenod, men det tillåtes ieke för oinvigde. På hotellet, der jag stigit af, såsom det heter uu för tiden, tarades i ett hörn af mötsalen tyska, i ett annat danska. Det är sällsynt nog att i det öfverhufvud taget så föga besökta Sverge höra friömmande tuogomål, och detta tycktes mig ett godt tecken att man var i grannskapet af Europa. Jag kunde icke afhålla mig från att värma mig en af de tyska och på så god tyska, jag förmådde, fråga honom om ban icke hade några nyheter från Herwegb, men han måtte icke ha förstått mig för min kinesiska brytoings skull, emedan han derpå svarade: Entschuldigen Sie,