Aftonbladet – 25 oktober 1844, sida 1

se der någonting splitter nytt och originelt!... O, Lafontaine, Lafontaine! någonting slikt hafver du dock icke anat! Den gamla sagan om Hagbart och Signe går och spökar äfven i Blekingen, och man försäkrar att det ännu på ett ställe några mil från Carlshamn skall fionas hy ung ek, som vuxit upp från roten af. den gamla. ursprungliga Hagbartseller Hsbors-eken. Jag har just kommit att resa förbi, der dettz mythologiska träd skulle vara att scka, men ingen ber: kuanat lemna mig besked derom. Jag är nästan rädd för att de gudlösa menniskorna tsgit och anvärdt klenoden för att koka potates vid eller grädda fläskpannkakor. Hvad kan man ickevänta sig af vår nya tid, för hvilken, som man vet, rättnu ingenting är heligt! En Sölvesborg är en ganska märkvärdig stad. Det var bär Longobarderna valde: sin första hviloplats, innan de tågade längre ut i Eu opa. Åtminstone bafva flere lärda män med de ojäfaktigaste bevi gjort detta klert som dagen, och jag kan således tryggt svärja derpå. Ni skulle kanske aldrig hafva anat det, ati Longobarderna varit i Sölvesborg! Det är Longobarderna, som planterat de der vackra träden, hviika än i deg med sina lummiga kronor beskugga det fyrkantiga torget, det var Longobarderna, som här gjorde de första brännvinseffirerna och derigerom grundlade stadens flör, det war Lopgobardernas hertig, Sölve, som byggde den der. bastanta bo-ger, hvaraf ruinerna ännu stå var straxt utmed stadens po:t. Sedan drogo de, som man känner af historien, än hit, än dit kring Europa och kommo sist till öfra Italien, det de ntogo och gåfvo efier sig nemn af Lonbardiet. Hvem vet hur många af de höga och u-gsmla Jombardiska familjerna leda sitt ursprung frår Sölvesborg! Om den vwidtfrejlade ätten SolfaBorghia säger det sig sjelit! Från Sölvesborg har man en fjerdedels mil el