Aftonbladet – 25 oktober 1844, sida 1

Ni bar förmodligen hört omtalas fiskaren vi Munkahus? Man har skrifvit om honom hel noveller, noveller, hvilka både äro bögst poetisk: och högst rörande, ehuru man vill veta att d kanske icke äro precist till samma grad -sannfir färdiga. Somliga påstå att den ifrågavarande märk vårdiga personen, — jag behöfver icke säga at det verkligen är en lifstevande person med köt och blod, en ordentligt msntal:och skattskrifver rtomanbjelte, — somliga påstå att det är en ril fiskerivurmig engelemar, andra att det är en föl detta korsar från Bairbareskstaterna, andra att de är en tysk professor, som flyktat för ppolitischt Umtrisben, andra att det helt simpelt är ea ble kiogsk bondeson. Jag bör icke fördölja, att de finnes ängu en version, den mest poetiska af alla hvilken gör ifrågavarande fiskare till ett utkläd fruntimmer, en fröken, en prinsessa, — hvad ve jag? — som till följd af en olycklig kärlek val detta eremitlif, för att fjerran från verldens trolösheter tillbringa sina återstående dar i sällskap mec strömmingar, flundror och torsk. Denna åsig synes vinna rågot stöd deraf, att den ifrågava rapde mystiska personen sjelt med! egna hän der och fullkomlig sakkännedom sköter sitt kök syr sin lilla garderobe och till och med gör gir tvätt, hvarföre också all fruntimmersbetjening såsom fulikomligt öfverflödig, är bannlyst från des: omgifning. Den förtrollade prinsessan nekar för öfrigt ingen att ro öfver till hennes ensliga strand och taga i rärmare betraktande hennes bostad, der det till och med lärer finnas ett albura, bvari msn eger att ned:krifva sådana mer och mindre snillrika inspirationer, fom stöNets äfventyrliga egendömlighet kan ingifva en. Jag försökte naturligtvis äfven att få tillträde till denna helgedom, men det svarades mig att herr Fredrikp, — detta är fiskärens name, — höll på med att stryka in sin tvätt, och jag kunde derföre omöjligt få den äran den dagen. En romanbjelte, som stryker in sin tvätta!