Aftonbladet – 24 oktober 1844, sida 3

FFR5NM OVIIAa 111 VV VURUDSIUVA PJ Ho UMULIIL III LUVA IRAN Iten af sin påföljande argumentation. Mannen ä sig således lik, nu som ailtid. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Hr advokaifiskal Fredholm behandlad af en åkare I Till poliskammearen ingaf gevaldigern Lindqvist d 7 sistl. Augusti en rapport, af innehåll, att föregåendi afton kl. 3, till 40 ett högt sorlande hörts på nedr: sidan af Carl XIII:s torg, hvarföre gevaldigern skyn dat dit, och då han ditkom hade, efter hvad upplys blef af tillstädesvarande personer, åkaren Gustaf Lars son. hvilken befunnits af drycker svåra berusad, öf verfallit och slagit advokatfiskalen J. G. Fredholm som Larsson igenkänt och namngifeit, under skymflig: och hotande yttranden; hvadan Larsson, som i sit vilda tillstånd ej kunnat förmås till tystnad eller at på något sätt låta rätta sig, blifvit i Kastenhoffshäkte iosatt. Vid upprop d. 7 Aug., i närvaro af advokatfiskaier Fredholm, inställdes åkaren Larsson och tillstädeskom mo åtskilliga inkallade vittnen. Rapporten upplästes; hvarefter tit. Fredholm för klarade, att då han berörde afton, å tid och ort son blifvit uppgifna, väntat att emottaga några anhöriga hade en mansperson, den tit. F. genast igenkänt var: pu tilltalade Larsson, under rusig sinnesstämning smygande och nära nog krypande, oförmärkt närma sig F. och under några yttrade hotelser tilldelat ho. nom två slag i ansigtet; hvilka baft till följd de åkom:mor, hvarom förmäles uti följande betyg. DA dvokatfiskalen, hr Johan Gotthard Fredholm ha vid i dag skedd besigtning en färsk blånad å venstra ögonlocket jemte någon rodnad å sjelfva ögat sam ett skrubbsår jemte en större blånad på venstra arm bågen. Skadorna äro icke farliga, men fordra mins 14 dagars tid ionan de försvinna; betygas så sann mig Gud bjelpe till lif och själ. Stockholm d. 7 Aug 1844. N. W. af Grubbens.n Larsson medgaf att han ifrågaverende afton uppehållit sig å nedra delen af Carl XIII:s torg, der har äfven varseblifvit och träffat advokatfiskalen Fredholm, men nekade för angifna våldet, likasom för uppgiften att han varit af starka drycker berusad eller yttrat hotelser; samt uppgaf att han sett en annan, för L. okänd, mansperson öfverfalla tit. Fredholm. Sist omförmälda utsago bemöttes af advokatfiskalen Fredholm med den erinran, att vid stället någon annan icke varit synlig än Larsson; och advokatfiskalen kunde ej förklara hurusom vid sammanträffandet och ögonblickligen derefter erhåilna slaget — dervid F:s hatt och käpp kommit att på torget nedfalla — Larsson i lutad ställning huanit förfoga sig ett stycke längre fram, äa der slaget utdelades. Efter någon sansning hade advokatfiskalen närmat sig Larsson, som då först visat sig beredd till öfverfallande å nyd, men sedermera försökt att undkomma; dock hade advokatfiskalen lyckats qvarbålla honom och imedlertid undfå handräckning af gevaldigern Lindqvist, som bändelsevis tillkommit. Följande vittnen blevo derefter i målet hörda: Fodermarsken Lindahl, som berättade, att i närheton af nya teatern, der vittnet vid ifrågavarande tillfälle varit stående, hörts rop om bjelp för öfverfallande, dervid vittnet tydligen igenkäat advokatfiskal Fredholms röst. Någon annan än tilltalade Larsson hade dervid icke tillstädesvarit. Denne hade sökt undkomma, men förhindrats af tit. Fredholm, som fastbållit Larsson, under förebråelse, att han varit den förfördelande. Vittnet hade icke sett Larsson utdela något slag. Jernkramhandlaren Carlström, som från sin till stället närbelägna bod vid tillfället sett en karl, liten till vexten, i lutad ställning närma sig en annan något läogre karl. Vittnet hade först icke igenkänt någoadera, men snart erfarit att den förre var Larsion och den sednare Fredholm, de enda som vid stället tillstädesvarit. Fredholm hade högljudt tillkännagifvit sig vara öfverfallen, hvilket vittnet dock icke sett; men deremot tyckte vittnet sig hafva förmärkt genom Larssons yttranden, att deane nog hade reda på att det vore advokatfiskal Fredholm, med hvilken han sammanträffat. G-valdigern Lindqvist vittnade, a:t han, som varit stationerad i trakten af nya teatern och der hört omtalas hurusom advokatfiskalen Fredholm blifvit förorättad, af sådan anledning genast begifvit sig till stället, samt då varseblifvit Larsson ensam i närheten af advokatfiskalen. Gevaldigern hada icke sett öiverfallandet, men deremot hört Larsson med trottsande ord tydligen låta förmärka kännedom om tit. Fredholms pörson. Ett fjarde vittne, parmätsren Lindqvist, som kommit till stället samtidigt med gevaldigern Lindqvist, hade enahanda utsago. Sammanstämmigt intygade vittnena att åkaren Lirsson vid tillfållet varit berusad. Larsson ville hvarken medgifva eller bestrida riktigheten af förutnämnde vittaens berättelser. Han sade sig vid tillfållet hafva blifvit våldsamt behandlad af tit. Fredholm, och fortfor att föracka angifvelsen. Bokbållaren Fredsberg berättade, att då han ifrågavarande afton kommit gående från Nybron, hade han varseblifvit advokatfi.kalen Fredholm nedfallen till marken, just i begrepp att resa sigupp. Advokatfiskalen bade då sagt att han blifvit slagen af Larsson, den enda person som utom advokatfi-kalen vid tfilfället närvarit, och då vittnet med anledning deraf tillsport Larsson, huru ban kunnat sådant sig tillåta. och om ban icke personligen kände advokastfiskalen, hade LarssON yttrat: Nog känner jag honom den rackarnp,. och