Aftonbladet – 23 oktober 1844, sida 3

Så 2 BLANDADE AMNEN: — Den solskärm, som fransmännen efter slaget vid Isly fupno i det kejsarens af Marocko son tillböriga tält, och som nu förevisas i en af fcanska krigs ministerens salar, är af amaranthärgadt siden och icke större än de största paraplyer, som begagnas hos oss; nästan hela öfverdraget är betäckt med ett rikt silfverbroderi, hvari några ganska medelmåttiga granater lysa; rundt omkrivg skärmen går en frans, likaledes af silfver, 4 till 5 tum hög, genomvirkad med en ranka af samma ämne; öfverst på skärmen sitter en silfverknopp, lik den, som pryder en regementstrumslagares käpp. Ställningen och käppen äro aew temligen hårdt, men mycket simpelt trädslag; den.sed nare är ej mer än 35 fot lång; hela trävställningen är belagd med siltver. Arbetets utseende ger anledning att tro denna trof vara al spanskt ursprung. — En stark storm, som rasade i den lilla preussiska staden Nordhsusen, natten mellan den 3 och 4 dennes, och sflyite tak samt kullkastade murar, nedstörtade äfven tornet på den 1009 år gamla Petersburgerkyrkan. Detta ras förorsakade ett förferande buller och förstörde e2a liten, rära kyrkan belägen skogsdurge samt då stånd, som voro uppförda deri. — En af konstberidaresäillskspet i London ha; d. 23 Sept., under ett stort tillopp af åskådare, låtit bogsera sig på Themsen i en tvättså af två gäss, ända ifrån Vauxbailen rill Westminosterbryggan. Företaget lyckades förträffligt. — DÅLIG TANKA OM DET ÄKTA STÅNDET. Barthe lemi Chasseneux, juris doktor och sedermera öfverpresident i parlamentet i Provenca (död 4542) hade en mycket elak hustru. I sin Commentatlio super con suetudines Burgundiw e! fere totius Gallien (tryckt i Lyon 4517) anför ban, att, enligt gammal, håfdvunnen rätt, en som föröfvat mord eller -d åp, kunde uadgå dödsstraffet, om en flicka ville gifta sig med honom och verkligen läte viga sig vid honom. Til denna rätt, säger den berömde juristen, vkan jag icke uppgilva någon annan anledning, än den. att det äkta ståndet utgjorde ett vida hårdare straff för den olyckiige, än sjelfva döden. — EN TJUFFÄLLA. Då en bodgosse i Amiens tidigt en morgon gick förbi dörren till det rum, som hans husbonde begagnade till såpfobrit, hörde han ett buller, som förmådde honom att gå ditin. Han ann då, att en karl stod på bottnen af ett tomt, mycket högt oljekar och sökte krafla sig upp derur; muen, i avseende till karväggarnes glatthet, oupphörigt misslyckades. På tillfrågan uppgaf karlen, att han brukade gå i sömnen och på det sättet kommit ned i karet; men som man sedermera fick starka anledninsar att misstänka, det han ämnat smyga sig till konoret och inventera kassan, så förde man honom till lärmaste poliskommissarie. — VÅDAN AF ATT LÅTA BARN LEKA MED ELD. EE? irbetskarl, vid nama Zabala, bar nyligen omtriog ett ;antner krut från Båyoone till en i dess gra. skap beigen egendom. Uuder vägen gick han ia iden koja ler han bodde tillsammers md en lagdtb:ukare och less hustru, satte ned krutsäcken vid dör:en och tog jolf plats vid spisela der eld brann. ILasdtmannerv ch hans bustru voro båda frånvarande, och deres tre jarn epsamne med Zabala inne i rummet. Det ätdta af barnen, en tioårig gosse, hopsamlade de krut-orn om fallit ur säcken ned på gotfvet, tog en eldbrand ch tände på dem. Elden fattade genast i hela krut;sntnerp, som exploderade med den våldsamhet, ait oket lyftades af kojan, väggarne fattade eld, de två ogre barnen blefvo ibjalslagne och det ä!dsta så skaladt, att det snart afled. Zibala usdkom oskadd. ——————