För latinets bruk i skrift och tal Stred han nitiskt utaf sjelfva fanken, På den grund: dermed slapps mycket qval: Då med frasen ju ock låntes tanken. (Lemnom dock hans studiers lopp. — Allt nog: Ingen stod af undran alls betagen, När han spiken jemt på bufvut slog, Der en annan skulle sjelf stått slagen.) Då en gång nu fråga blef, att han Vitae genus ändtlig skulle välja, Efter mycket hufvudbry han fann, Att en sådan sak kan bjernan qvälja. Slutligt, efter val och qval och bråk, Valde han den litterära banan, Tänkte: knagglig blir visst denna stråk, Men det ger sig väl en gång med vanann, Derför fattade han nu beslut, Att begifva sig till hufvudstaden, För att göra ståtligt sin debut I de liberala Stockholmsbladen. Så han skulle ge en tidning ut, Med den vackra titeln: Morgonväktenn; Men dermed det tog ett snöpligt slut: Ty han kom på fåstning för prospekten. (Lyckligtvis man alltså hämmade Så förfaseliga lärors spridning, Som i hans rysligt tislämnaden Stora oppositionella tidning.) Ifrån denva betan flux han gaf Hofkanslern i våld jurgalistiken, Och lät märka tydligt tecken af Kända tänkesätt, i politiken. Nu han målade med andra drag. Ingen kunde dock sig anse sviken: Ty han blott pblef klokare hvar dags — (Snart .han fapn, att bättre drog den: spiken.)