Aftonbladet – 23 oktober 1844, sida 1

Nu han påstod vådlig för hvar stat Satsen: kon, som mjölkas, bör ha ätan; Nej: få korna mat, bli de för feta, Var nu deremot hans postulat. . I moralen han ock nu kom fram Med den högst originella lära: Att honett folk anse kan för ära, Hvad som hopen, anser för en skam. Ej hos muvemanget, deck han fann Något klandervärdt, men, lik så mången Annan välvis statsman, påstod han, Att här kräftgång vore rätta gången. Sporde nu stor lust att blifva prest; Men på grund af hvad som råkat hända Store Dumbom fordom, fann han bäst, Att sin håg ifrån det hållet vända. Oeh theologien var ju fall! Som han ofta hördes bittert klaga. (Att dess gamla goda tid var all, Ville han som slutsats deraf draga, Att ett konsistorium till Guds pris Icke mera hade bålets lågor, Liksom förr, till buds, men ömkligtvis Fick sig nöja med att — göra frågor.) — Nå, får gål ban tog ett raskt beslut: En god sak är också juridiken! Spelas, i vår tid, fint spel till slut, Får man hamna snart i lugna vikenp. Riktigt tänkt: Med hast borgmästare, Fick han snart domsaga uti kikarn, Som vid riksdag vederbörande Haft godt handtag af den fordne pskrikarn. (sHandtag, sade vi. — Men mera rätt . Fottag der på stället varit hade: