Aftonbladet – 21 oktober 1844, sida 3

granna efterspanicgar. (M. T.) BLANDADE ÄNNES. — Den bekante badiske representanten Welckers arbete: pUeber den Rechtzustand-. der deutschen Nation,, som nyligen utkommit i. Maxpbeim, väcker i Tyskland ett stort uppseende; Visserligen äro de vigtiga urkunder, som deri meddelas, till stor del redan kända; men genom deras sammanställning och den frimodiga belysning, som författaren gilvit åt dem, erhålles en öfversigt öfver tyska rättstillståntet och tyska politiken, som är af högsta intresse, icke endast för tyskar, utan för alla dem som följa det mäktiga, men söndrade, och ännu i sjelfva verket till sina förstars godtycke lemnade tyska folket. Den som läser denna bok, kan genast uppatta sammanhanget af tyska staternes ställnivg, och förklara den sednare tidens fenomener i det tyska statlifvet. Det är skada att dylika arbeten icke förr väckt denna stora nations tankar på sina inre förhållanden. Al stor vigt är den af Welcker behandlade frågan, om Tyskland genom inrättandet af det s. k. tyska förbundet är en enda, de serskilda staterna under förbundets makt förenande statskropp, eller ett statsförbund, en förening af för sig suveräna stater, hvilkas förbund endast aser yttre : säkerbet och inbördes geranti ör vissa inre fölkrättigheter. Förbundets bistoria besvarar väl denpa fråga gynnsamt för den sista sattsen, men man bar hittills urder!åtit att praktiskt intränga i detta förhållande och närmare skärskåda följderna deraf. Antager man den förstnämnda sattsen, så borde förbundet också utbildas, med all den konseqvens, som begreppet af stat förutsätter: förbundsdagen bör då vara Tysklands regering, och alla de serskilda regeringarne underordnas under den, icke blott deras suveränitet och inre regeripgsåtgärder, icke blott förbunds-polissaker. Ett sådant förhållande skulle naturligtvis erfosdra en folkrepresentation för förbunvdet, såsom ock det i Wien d. 43 Sept. 4814 törelagda förslaget utsatte. Men ifrån den idesn aflägsnade man sig svart, och bibehöll blott den ezentligen forkrättsliga ideen af ett statsförbund. Dei Karlsbad och sedan fattade beslut hafva åter ändrat detta förhållande, så att, utan att upphäfva förbundets fundamentalordning, man likväl förändrat sjelfva rättsförhållandet och inträngt i de serskilda staternas inre politik, ehuru dessa voro förklarade vara suveräna. På detta sätt hafva sakerna blifvit så bortblandade, att oafsedt naturen af de beslut som fattats rörsnde tryckfriheten, statsförfattningarne, universiteten, m. fl., synes det vara ganska tvifvelaktigt om Tyskland nu är en förbundsstat eler ett statsförbund. Så snart frågan är om folkens rättigheter, då säger man att det endast är ett statsförbund; men gäller det regeringarnes separat-intressen, då förklaras det vara en förbundsstat. Att en sådan dubbelhet icke i längden kan bestå, inses lätt; ty i ssmma mån en mationel politik utvecklas måste ett dylikt miscb-masch visa sig odrägligt. Welckers arbete har således ett stort värde, och de detalj-uppsifter han lemnar i flera afseenden äro högst upplysande. Man ser ibland annat, att undersöknin;3rna, som höllos några år efter tyska befrislsekriget, hafva varit temligen ändamålslösa. Blott sentral-undersökningskommissionen i Mainz kostade örbundskassan 90,000 gyllen, och de sju regerinarne, som tillsatte ledamöter i densamma, nära n million; och för allt detta fick man icke reda på något enda statsbrott eller någon enda vådlig an mot statsskicket. Blott de ömkligaste missankar visade sig hafva föranledt hela undersökinger, hvarom ock boken meddelar åtskilligt ätt putslustigt. Med ett ord, arbetet är förtjent tt läsas och begrundas, äfven utom Tyskland, y det sprider stort ljus öfver det i Europas förållanden så vigtiga landets närvararde ställningar. — GASLYSNING MED KAFrEsuMP. Hr Rheindorff Rendsburg meddelar i I:z:hoer Wochenblatt fölinde uppgift härom: Man torkar kaffesumpen på tbredt linne, antingen i luften eller på en ugn, läger den sedan i en retorte af gjutet jern och glödgar ensamma på det sätt, att man sätter den på en öfer eld stående trefot, eller ock i en vanlig kakelgp, som om vintern eldas. Medelst ett rör af jernleck leder man den sig utvecklande gasströmmen i a liten tunra, som är fylld med vatten, och hvari afvelsyradt bly är legdt (detta fås i alla större färerier och kattunstryckerier). Härutur ledes gasen nom ett med kalkmjölk frldt kärl i gasometern, h så vidare genom ledningsrören. D3 nu denna inttzing kostar obetydligt, och materialet finnes i alla 18, kan enhvar lätt anställa försök dermed. Uzderkningen af den qvarblifvande oljan torde visa, ett in kan begagnas till något. Kaffesumpens förhålnde till gasen, är ungefär sådent, att af 4 I tord sump fås 3000 kubiktum ren, brännbar gas. ssutom erhålles de qvarblifna kolen, som väga oming 10 å 12 lod, oljan och den ammoniak, som afsatt . Kan man förvandla detta i penningar, så har an hela gasupplysningen för intet. — I början af denna månad väntade man till