Aftonbladet – 21 oktober 1844, sida 2

sade han. Jag utgör, med mina uhlaner, ytter-! sta spetsen af avantgardet. Ni torde bäst kunna säga mig om der är engelsmän eller portugisare.n Jag försäkrade honom att, så mycket jag visste, var ingen Lkesättning i staden,. Vagnen, som fört mig till värdshuset, miste vända om och åtföljd af den ädelmodiga cfficeren, samt skyddad af beväpnade lancierer, återkom jag om aftonen till Arenda, till min väns hus, Ryttmästar Gontowsky, (-å hette min räddare). hade hela tiden ridit tätt utmed vagnen och under hela resan visat sig fom en ytterst srtig, fint bildad och mycket belefvad man. Han erhöll qvarter hos don Salustio och uppförde sig der så hyggligt, samt var så älskvärd, att don Salustio ech hans fru blefvo helt intagna af honom. Följande morgon inryckte det fransyska avantgardet. Ryttmästar Gontowsky måste tåga vidare, mea han qvarlemnade till vårt försvar en hederlig man, som skulle skydda os3 mot fransmännens förolämpningar. . Ur inqvisitionens händer var jag räddad, för det närvarande; men hvilket sorgligt öde förestoa mig icke när en gång alla utlägniogar lemnade vår stad? Skulle icke då irqvisitionen åter bemäktiga sig det undan deras klor sluppasa rofvet och med dubbel grymbet hämnas på mig, olyckliga? Jag råd rågate don Salusto, och han rådde mig att fly till Frankrike. . I största tysthet blefvo mina egendomar såld och just nu ämnade jag begifva mig å väg, åtföljd af en gammal trogen tjenare, då ryttmästar Gonrtowsky återvände till oss, svårt sårad i armen. Såret var icke dödligt; imedlertid förklarade läkaren att armenskulle ständigt förblifva lama, Med tz2cksamt deltagerde skötte och vårdade jag min ädle räddare. Alven han visade det stärsta deltagande för mitt öde, och då han hörde mitt beslut att lemna Spanien, gillade hsn det icke alienast, utan erbjöd sig till och med att åtfölja mig. Hans sår var redan för det mesta läkt och vi talade om den snart förestående afresan, då svår righeten att resa allena med en man föll mig så tungt på bjertat, som om jag fått veta en ledsam nyhet. Jag förtrodde mitt bekymmer åt