Aftonbladet – 21 oktober 1844, sida 2

dens mest ansedde patricier, kunde ingenting göra för mig. Jag blef, samma afton, släpad ien vagn. ir q visition: fiskalen satte sig vid min sida och, under bevakning af ett dussin inqvisitionens handtlangare till bäst, gick det genom natt och mörker endera till döden eller till beständigt fängelse. Hvart man ärnade föra mig, fick jag icke veta. PVi åkte hela natten, men om morgonen var jag så svag, att mina väktare funno det nödigt taga in i ett vid vägen beliget herherge, för att unna mig en halftimmas hvila. I det ögonblick, då vi åter skulle sätta oss j vagnen, kommo några lancierer ridande från motsatta sidan, omringade de darrande irqvisitioos tjenarne och afvipnade dem. Ena något till årer kommen polsk officer med ett ädelt och godt utseende inträdde skyndsamt i rummet, der jag var, och frågade på temligen flytande spanska der skrämde fi kalen hvarthän ban ämnade sig och bvilket ärende han hade. Jag brinvgar en novis till den heliga Ursula: klostern, svarade den tillfrågade. Haen säger er en osanning, sennor offizialp, sade jag i det jog vände mig till officern, hvars ut seende ingaf så mycket förtroende. Denne mar är en irqvisit:onens fiskal och beskyller mig föj ett mord. Ridda mig, olyckliga, för Guds helig: moders skull, ur denna förfärliga domstols klorb Betänkeamt skakade officeren på hufvudet och såg sedan länge och pröfvande på mig. Andtliger sade han: ,Datta oskyldiga ansigte och dessa milda drag tillbora ingen mörderska. — Ni är fri. sennoralm tillade han efter en paus. Men nu värde ban sig till fiska!en och sade: Min berre, eftersom ni berättst mig saken annorlunda än der örhöll sig, så måste ni pu finna er vid att res: til hufvu qvarteret, till den kommenderande generslen, der men torde hättre kunna examinera er. Ganska mycket hade Spanjoren att häremo: invända, men ingenting hjelpte. Han måste stiga upp på en af sina ledsagares hästar och blef ge n2st afförd af några beväpnade lancierer. Men hvart skall jag nu föra er, sennora?m rågade cfficern mig. TH Arenda, till don Sslustios hus, svarade jag Desto bättre, ty just ditåt går min väg, ytt