Aftonbladet – 21 oktober 1844, sida 2

Sedan förkunnade jag henne, att hon skulle bevakas i sina rum, der hon dock skulle åtvju!s alla beqvämligheter och hafva all uppassning. I början öfverhopade bon mig med de bittraste förebråe:ser; men då jag helt kallblodigt svarade henne att jag enligt min pligt måste så handla, då hon deremot genom sin vredes utbrott, alls icke förbättrade sin beligenhet, blef hon tyst och fogade sig i sitt öde. Nu hade jag tillräcklig tid att samtala med min älskade Isabella. O! den arma hade här blifvit förskräckligt behandlad. Då hon blott alltför litet kände det polska spriket, det tyska deremot alls icke, så kunde hop ingenstädes fiona hjelp eller tröst. Man släppte iogen in till henne, emedan man fruktade det hon dock till slut skulle påträffs någon medlidsam menniska, som skulle kunna antaga sig hennes sak och göra hennes rättmätiga anspråk gällande. Guds heliga moder vare teck), ropade hon, jag har nu uti er, min Cirlos, funnit en räddare ocb skydd:enzel.n ,Men, dyra Isabells! hur kom ni då derhän att gifta er med polacken ?, frågade jar. Hon berättade då sålunda: Engelsmän och Portegisare framtröngde, efter slaget, segrande i Salamanca, och Sparjorerna förenade sig med dem. Slutligen återvände till klostren de af Fransmännen fördrifna munkarne och ir qvisitionen inträdde åter i utöfningen af sin makt, hvilken konung Josef för en tid beröfvat den. Förgäve: hade jag ända dittilla forskat efter er. På mina jb ner lade min väns rar, don Salusto, sig ut ho: jalla erobetsmyndigheter i och omkring Salamanca för att möjligen kunna inhemta underrättelser om, er. Eter tre veciors förlopp bringade han mi: indtligen den sorgliga tidningen, att det resimente vid hvilket ni !jenade, hade i slaget vid Salamancea blifvit helt och hållet nedhugget. ,Mia smärta var utan gränser. Några dagar derefter inställde sig hos oss er inqvitionens fiskal och apkl:gade mig för ett mord som jag skulle ha besått i Sebadella. Fåtärgt var allt mitt nekande. Sjelfva don Salusto, en af sta