S xtoa år hade förflutit sedan jag såg benne och ännu var det samma himmelska anletsdrsg, -hvilka voro så djupt inpreglade i mitt bjerta. Men de bleka kinderza vissde spår efter mycket lidande och många utgjutna tårar. Hon igerkände mig icke i min hussarpels. För Guds skull, br cfficer, säg mig hvad som förefalit härl!) sade hoa på polska. Lugza er, sennors, svarade jag på hennes modersmå!, ndet var blott en signa!, som skulle arptyda de i skogen posterade husssrerna att göra sin tjenst.n Förvåesd, öfverrastad att höra sig tilltalas på spanska, såg bön länge och pröfvarde på mig; hon tycktes vilja draga sig misa enletsdrag till minnes. Seanor cffiz ell ropade hon ändtlkgen, pvid den beliga madren besvär 133 er att säga mig hvem ni är. Had heter ni? — Men de döda kunna icke återvändax, tillade hon med en. djup svek. RSiledes gäller jag i er tanka ännu en gång för död, sennoran, e2xde jag lecnde.: Var dock utan all buktar. Dit är ingen ande som nu talar vid er; det är verkligen jag, — er Carlos Cerlo:! ni lefveri ropade hon utom sig af grädje Och i det hon nogare betraktade mig. Ja, ja det är ni, ni sjel ! Nu erinrar jog wig ganska väl edra anletsdrag. O, du bteliga Guås moder! bvarföre har jag blifvit så grymt bedragen? Man sade mig att ni funnit er död i skget vid Silamanca. : Jag var blott ilia sirad, bvarunder j:g råkade i föngenskap,, svarude jag, i det jas slog min srm kring hennes li! och ömt tryckte hennes band sl mist 1) rie. Öva i öga stodo vi så några ögonblick, uten att yttra ett ord och glörmande helz verlåen utom oss. Mon de in på gården sprängende bussrernaa iuitiga hurrarop och rösten aflöj nanten, som kom alt söka upp mig, väckte mig ur drömmarre om et fö flutnra. CS