jeg bade några angelägna affirer att utritta. Här måste säkerigen någon villfarelse eza rum. Imedlerfid anhåller jag det ni och eder följeslagare behågade taga plats här vid bordet jsmte oss, så torde vi vid ett glas vin få språkas vidare om saken.n J:g skall straxt ha den äran,, svarade jag; men först måste jag utbedja mig den förmånen, att som hastigast få helsa på herr Szitkowsky, som sitter här.n Dente skiftade färg, men fsttade sig ögonblickligen och svarade käckt: ,Ni bedrager er, herr officer ; jag är woivoden Potowsky, en emigrant, och söker här i landet en fristad. Mannen talade med en ton, som annars hade kunnat göra mig tvehågse, men det bleka, af koppor förstörda ansigtet, de gråa ögonen, det svarta, tofviga håret och handsken på venstra handen gjorde mig säker på min sak. Jag beklagar,, yttrade jag, det jag icke kan sätta någon tro till edra ord, ty här äro bevis, som tala emot er utsago, Härvid uppdrog jag ur fickan den efterlysning jag samma morgon inhändigat. Daock,, fortfor jag, iunan jag skrider till någon vidare undersökning, böafaller jag, det ni ville vara god och afdraga handsken från venstra handen, så får jag se om icke en led fattas på lillfingret. Hin ville icke afdraga handsken, men mn löjtnant, en ung, påflugen menniska, fattade drisigt tag i handskebs långflisger och tumme, och verkligen — banden befanns sålunda ofärdig, som of van anföråt är. B höfves pu nåsra flera bevis,, sade jag, å kan jag för ert ansigte hålla en spogel, som tydligt och öfvertygsnde framställer er såsom polsk emissirio och spion. Under tiden hade den tredje personen, nemli gen frun i bu:et, en korpu!ent, medelålders qvinna, hvilken hittills betraktat mig med verkliga basiliskblickar, ilat till dörren; men de tvenne de