Nå, då komma vi ju alldeles lagom, sade jag, skrattande; hvarpå jag befallte Tomaszek föra nig dit, after att först hafva gifvit mitt folk en vink om alt följa mig, ehuru på behörigt afstånd. Med svigtande knän följde gubben mig och den unge oflicern; han bad om tillåtelse att få anmäla oss. De2t behöfs alldeles icke,, brummade jag. Vi stego så!edes uppför trappan och med nisra polska ord öppnade Tomaszek salongsdörren. Hir satt ett trefligt klöfverblad, vid stek och vin, och lät sig väl smaka. Men handen, som fördes till munnen, stannade på halfva vigen då jag tillika med löjtnanten inträdde. För tusan! nu behöfde jag icke längre råkamin bjerna med uppfinningen af de ursäkter jag borde anföra; jag hade ju gjort en god fångst, ty midt emellan herrn och frun i huset satt herr Szitkowsky, lifslefvande, sådan han :i efterlysningen afmålades Jag lät dock icke genast märka något, utsn urskuidade mitt oväntade och kanske. störande besök med den anmärkningen, att jag redan för några dagar sedan haft den äran söka husets egare utan alt träffa borom hemma. Då deremot nu den underrättelsen ialupit, att han vore ålerkommen från sin resa till Polen, så tjcktes han gunstbenöäget förlåta det jag förnyade mitt besök, helst mitt tjensteåliggande anbeallde mig det; ty jag hade nemligen fått befallning tillsäga den nyss hemkomne herrn, att han genast skulle begifva sig till kommendantea för avantgardet, för att der inför bonom och de högre embetsmyndigbetern: redogöra, så väl för sin resa, som för sitt öfrigt görande och låtande, ty man visste nog alt har varit i Polen. t Mannen var höget öfverraskad; han tog der ena prisen efter den andra. Ändtligen bade har sansat sig. Min herre! ropade han, hvem bar sagt e att jag var i Polen? Jag kommer från Posen, de