Aftonbladet – 19 oktober 1844, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — De com sistliden tiscaz hade sin väg öfvei Rödeaslussen sågo med förundran ett fartyg i denn: sluss fasthållet på det sättet, att det från masten til ändan af bomen löpande tåg — den s. k. dirkewr, — satt fastklämdt rellan klaffarne af vindbrop. Så hölls det qvar fiera timmar, under det andra fartyg insläpptes i motsatt riktning, men icke kunde passcra, utan att det förra fördes tillbaka samma väg det kommit. Då man frågade om orsaken, sade den ene, att slussinspektoren vägrat låta öppna bron och lossa tåget, utan att sörskild afgift derför erlades; en annen, att skepparn blifvit tillsagd att fira dirken), men vägrat o. s. Vv.; det enda man med visshet kunde utröna, var ett fartyget hölls fast och att up;jehåll i slussnipgen derigenom vålledes — ett kronan til!börigt fartyg, som redan inkommit i slussgrafven, måste föras tillbaka. Följande dagen inkom till potiskammaren ea rapport, innehållande att skepparea (å berörde fartyg) Johan Fredrik Hedman från Westerås, begärt kallelse å slussicspektoren Daniel Savdell, för det denne, å slusskien, öfverfallit och slagit Hedman. Degen derpå, eller i går, hölls förHör härom, och sex vittnen afhördes. 4 4 bade sett slussinspektoren girva Hedman tre stötar med paraplfen, då deune visade en knif. J2 2 intygade, att gå vindbron fällde3, fastnada fartygets tåg deri: att skepparn begärt det man målte öppsa, men att slu-sinspektorn vägrat och att gräl deraf uppiommit, hvarunder vittnet sett slussinspektorn n gång stöta skepparen med parapiyn. AM 3 berättade, att slussiaspektorn vid fartygets genomgång tillsset skepparen stt fira dirken, men att skepparen vägrat; att stussinspektorn då ropat kapa dirkfa:let, men att skepparen visat en kvif och svårat kepa om herrn vägar. 4 bade förnummit, att slussiaspektorn bålit en pareply mot skeppsren för att hålla dea sistvämnde på afstånd, och häri instämde JM 5 och 6. — Skepparen invänd., att har blott erbjudit inspektorn att låna ef knif, mena icke varit ohöflig. — Slussiospektorn erizrade, att han tillsagt skepparen alt fira. Stepparen yrkade remiss til domstol, och iaspektorn anmärkte ett uppträdet förorsaket folksamling och att han blifvi: oqvädad af folk ur högon,. Poliskammaren remitterade målet till kämnersrätten, och v. stadsfiskalen Lindborg förordnades at å ljenstens vägnar dervid närvara. Det är förut anmärkt, att klagomål över vid slussningen uppkomna oordnicgar och gräl mycket oita i poliskammaren förekomma, och det torde säledes vara skäl att dena eller de, som hafva uppsigtöiver den vid slussen anställde personal, undersökte oxsaken härtill och utredde huruvida de trafikerentes klagomål äro grundade eller icke. En sådan utredoisg synes ej medföra särdeles svårighet. Det är nemligen garsia lät att, genom egzne och andres iakttagelser, utröna huruvida stussnisgen ? allmänhet går snabbt eller icke. I förra fallet måste man antega, att tillsynen vid slussningen är god, i ssdsare att den är dålig; ty att skrifva något på de trafikerandes räkrisg Vore oriktigt, emedan tillsyningsmaonen vid slussen just är anställd för att icke blott tillhå!la slussfelket awt vara nåpessligt och ordentligt, utan ock styra och jemka med de trafizerande, så alt tvister och dröjsmål må undvikas. Går slussniogen i almärhet scatbt och utan gräl, så är det et tecken att tillsyoing-manner örwår uppfylla sin skyldighet; går den söligt och åstadkommer gräl och polisförhör, så är det ett lika säkert tecken att driit och lämpa fattas den som har illsynen, om han i öfrig: än så bokstafligt iskttagor vissa föreskrifter. RLANDARHA ÄMNEN: