Aftonbladet – 19 oktober 1844, sida 3

(Iaföres på begäran.) Till Svenska Allmänheten! S. M. adjuskten E. Gsaberg afled,: eftor en lång och tärande sjukdom, i Östersund den 29 September. Hans sjuttioåriga, jukliga och nära blinda moder vakade troget vid havs sjuksäng, ty han var heanes enda barn, hennes hopp och hennes stöd, och den döende hade blott elf bekymmsr: sin värnlösa mors öde, sedan han en gång lomnat henne ensam; allt annat hade han uppgjort med lifvet. Då satt der en vän vid hans läger i dödskampens långa timma; och tröstade den kämpande, och sade: Somna i frid! Goda mennaiskor skola draga försorg om din stacksrs morl — och fridiull, som han lefvat, och förhoopningsfull slumrade han in; ty har trodde att goda menniskor skulle träda i hats ställe och rädda hans mor från elände. Dea gamla, som snart sitter i mörkret, har ingen slägt, ingen enda, som är hanne nära; hon är ensam på jorden, hussill och bjelplös, om ej Gud väcker folkets hjertan till medlidande.