Aftonbladet – 17 oktober 1844, sida 3

Jå, mot aftonen, min far anlirde, för att till sit .ods afhemta mig och sin syster. Han, som var dödsfiende till hvar och en som d:r vapsan mot Spanien, gaf med glädje sitt bifall ill den blodiga plan hans syster upp;jort. D: jorda sig nu, då endast ett par timmar voro qvar till midnatten, knappast något besvär att för mig lölja sitt nedriga förehafvande, hvilket de sjelfva runno mycket rätt och till och med ädelt, emedan det, i deras tycke, helgades af kärleken til fosterlandet. Blodiga tårår hade jag velat gråta öfver mir oförsigtigbet; ty, om icke jag gifvit vika för e eaträgenhet och med er börjat en brefvexling, si hade ni, kanhänd?, längesedan glömt mig, i ställe att Ni nu, derföre att jag besvarade er böjelse sväfvade i ögonrskenlig dödsfara. Att för min fö uppäcka min kärlek var hvad jag icke vågade ty, så förbittrad som ban då var, skulle har ögonblickligen hafva stött dolken i mitt hjerta, Ått varna er, var mig likaledes omöjligt, eme. lan j;g af min taut bevakades på det strän; gaste J:Z Var i en outsäglig ångest, utsn att kunne rejida minuternas flygt Den afgörande timmar ialkades, Msad hjertat halfstelnadt af förskräckelse, måste ag följa min far och mia tent till den afligsna rädgården. Der sut!o vi alla tre i en liten p3vijoug, nära stora all:n. ,Midnattstimman slog. Di sprang min far, som dittills suttit tyst och tankfull, hastigt upp, tryckte mn dolk i min hand och ropade: Nu, min doter! nu är det tid att visa det du är en ädel panska. Stöt denna dolk i hjertat af den uclinen, som vågade lyfta sina ögon till dig;