Aftonbladet – 17 oktober 1844, sida 3

Vid dessa ord slöpade han mig fram mot den Illa porten, derifrån ni skulie komma. — Hvad der skedde, det vet ni, sennorl Då mordgerningen var utförd, slipade min far bort miz. Jag måste, med honom och min tant, genast stiga i vagnen och vi flydde. nAck hvad jag var olycklig! Ja förtviflad, otröstlig var jag; genom utbrötten af min oändliga smärta ådrog jag mig svåra misshandlingar, så väl af min far, som af min tant. Gud förlåte dem, så som jag hav förlåtit! O, den arme doktor! Mavillol) Med detta utrop slåtade Isabellas bref. fter brefvets läsande; ilade jag genast till henne, för att lugaa och trösta henne. Jaz kom oftaid:t och vi tillbragte de saligaste stunder tillsammans. Ingen elak far, ingen mordgrig donna Urica salta sig nu emot vår kärlek. Sart skulle Hymens rosenband fjrena oss, då pötsligt alla trupper skulle sammandragas kring trakten af Salamanca, der lord Wellington bese:rade marskalk Marmont. I denna träffaing bef jag svårt sårad, råkade i fångenskap och b!e, innan jag ännu hunnit tillfriskna, förd til E gland. Vid fredstraktaten 4844 blef jag ändtligen fri. Jag skyndade genast till Spanien, till Arenda, Den olyckliga staden var pästan i grund förstörd. Inagen menniska fanhs som kunde ge mig någon underrättelse om Isabella. Jag reste till heanes landtgods. Äfvea det var förstördt, var nu endast en grushög. Alkalden var död. — Iazenstädes fann jag ett spår af min älskade Isabella. Med blödanda hjerta återvände jag till mitt fosterland. i (Forts. följer.) UY 4