Piondrarne tycktes ej vilja böra på det örat. Nå, hur går det? ropade jag Då ingen brydde sig derom, kommenderade jag fyr! Hanarpes knakande måtte ha gjort verkan, men ännu mer åsynen af våra qvarlemnade ryttare, hvilka just nu sprängde in på gården. Röfvarena drogo sig: bort, underhögljudda svordomar. Jag ilade till slottsporten, för att se hvarest bjelp snarast var af nöden. Knappast hade iag hunnit några steg, förrän en ung flicka med sönderrifna kläder, blodigt ansigte och fladdrande bår, ilade emot mig, förföljd afotvenne fransmän. Skrikande med full bals och sträfvande att komma ifrån dem, sjönk hon ändtligen utmattad : mina armar. Hennes båda förföljare ville slita henne ifrår mig; men min spända pistol, som jag höll emo dem, och de blarka sablarne i de kraftiga näfvar. ne af några bland mina soldater, som at til mitt bistånd, gjorde ett hastigt slut på deras för följelse. i Jag öfverlemnade den olyckliga flickan åt al kalden, Hvilken imedlertid kommit till stället Han åtog sig att föra den halfdöda till en när belägen bondkoja, och jag skyndade att foga ar stalter till släckande af branden. Mitt bemödande lyckades, medelst tillhjelp a mina tappra ryttare, jemte byns innevånare, hvil ka, så snart eiden var släckt och all fara för den ra gång öfverstånden, omringade oss under tack samhetstårar, lofvade och prisade oss som dera skyddserglar och bådo oss, för att kröna vår adla verk, för Guds barmhertighets skull qvar röja hos dem öfver natten, för att skydda der .