Aftonbladet – 17 oktober 1844, sida 1

CSES NUTS TEARS TENS OS ET SEEDES EIVNE ETTA SISTA SPIONEN ). BERÄTTELSE AF A, VON SCHADEN. Ett halft år hade förflutit. Uader den tiden hade jag avancerat till :qvadromschef och kommit till ett annat rezimente. . Konung Joseph bade hållit sitt andra inotåg i Madrid och landet tycktes vara lugnt. Men gristan af det qväfda hatet mot en påtrugad monark glimmade dock under askan. De vestliga provinserna började att allt mer och mer oroas af guerillahopar, hvilka gjorde mycken skada. Förnämligast var det i gamla Castilieno och de derintill stötande provinserna, hvarest förbittringen mot fransmännen växte med hvarje guerillahords nederlag. List, mord och banditstreck af alla slag hörde till ordmingen för dagen, och den största grymhet föröfvades både af spanjorer och fransmän. Naturligtvis retades äfven vårt folk af detta omenskliga förfarande. Mina landsmän beslöto att uppträda som skiljedomare, hvaraf uppstod ett krig, som hotade att tillintetgöra flera provinser. Bin sqvådron tillhörde ea rörlig kolonn, som genomströfvade den bergssträcke, hvilken utgår från Duero. Ena vildare hop under en grymmare anförare har jag aldrig sett. Vår öfverste var en tiger mot de arme ienevånarne. Hvarje spanjor, som bar ett gevär eller ett annat skyddsvapen, lät ban hänga eller på stället nedskjuta, utan att afhöra hvad de kunde anföra till sitt försvar. Skyldig eller oskyldig var för hocom enahanda, Hans toldater gåfvo den vär) Se Aftonbl. Av 240.