Aftonbladet – 16 oktober 1844, sida 3

gar och aligorande. OM KRISER I MANUFAKTURERNA, synnerligen med afseende på de s-dnraste orolig heterna it Schesien. Flera artiklar i Aftonbladet hafva omtalat de bedröflisa tillståndet med arbetarne vid de schle siska väfnadsmsnuakturerna. Något kom i sam månkeng härmed kan ega ett intresse, äfven föl fremmande läsare, är det af preussiske mnisterr afgifna utlåtsade, som har för ändamål att förklars orsakerna till den inträffide krisea och föreslå me del att afbjelpa arbstarnes svära nöd. Doatta utlåtande är synnerligen intressant derföre, ali den preussiske ministern icke, såsom händelzen ofta plögar vara på sndra ställen när penningekriser inträffa, sökt botemedlen i någon ytterlighet. Det fisnes nemligen många, som der före att tillfälliga industriella trångmil blifva en följd af konkurrensen, föreslå åtgärden att undertrycka derna, för att förskaffa arbetarne en trygsad arbetsförtjesst och derigenom välstånd, utan ait ihåskomma, att det exda medlet, som kan försäkra ert folk emot fremmande medtäflare, vore att absolut spärra alla rikets gränser, och att detta medel dels icke är verkställbart, emedan smugglaren alltid fisner sina vigzar om det lönar sig, dela också skadar de producenter, som frambringa landets exportartislar och dermed underhålla hanpdeln med utläpningen. Det är kanhända garska illa att i frågan om hindelsförhållanden vilja alltför strict tillämpa statsezonomernas teoretiska satser, och en ibland dessa, som icke bör tagas alldeles efter bokstefven, är den, alt ett land icke kan exportera utan att importera från samma ställen till mo!svarande belopp. I frågan om ett land, hvars produkter utgöra en stor och visendtlig andel i verldshandelo, såsom t. ex. Englands och Amerikas, är denna sats onekligen tillämplig i hela sin vidsträckthet, ty det ör klart, att om någotdera af dessa länder skulle vilja endast sälja till det andra, men icke köpa något derifrån, så skulle det andra landet, som nödgades bebålla en så etor del af sina e3ta produkter, som förut gått till det första, enart se sig nödsakadt att minska sina inköp af det landets varor jewnt så mycket, som svarade emot den förminskade asättningen af dess egna. Deremot kan det väl till en viss grad intröff., att ett land, hvars produkter på det hela icke, betyda mycket i totalsumman af verldsmarkaadens omsättnisg, kan till en tid få exportera sina egna varor, om de äro behöfliga på annat kåll, utan att importera ett motsvarande betopp. Detta ocktadt vet likväl hvar och en, som närmare känner handelns förbållanden, att det alltid underlättar exporten till ett land, om man af köpmännen derstådes kan taga det landets egna produkter i utbyte, och det skulle vara lätt att till bevis härpå citera exempel från de flesta utländska handelsplatser. Men denma satts gäller framför allt om de manpufakturidkande staterna, hor hvilka en delaf befolkningen eadast lefver af den utrikes handein. Detta har den preussiske ministern också ganska väl uppfattat i anseende till förhållandet med linneväfnaderna i Schlesien. Han har också icke jörlorat tiden med att predika emot den utländska konkurrensen, utan sökt medlen att aihjelpa det onda uti andra förhållanden af landets inrättningar samt dess politiska och moraliska tillstånd, hvarvid han angifvit flera omständigheter, som. direkt kunna härled:s ur vissa ekonomiska doktriner. Han börjar med den förklaringen, att man icke bör försvara eler uppsättbålla ett alltför vilt utsträckt fabrikssystem. Detta system har sina gränser och de. länder, hvilka, såsom Engl.nd, kasta sig in i ena oinskränkt och nästan fabstaktigt utsträckt produktio2, få tidta!s vidkännas straffet för denna öfverårift. Hin anser derföre, att man bör söka stilla manuakturernas produkter i en viss jamnvigt till det inre behofve: och de redan befintliga afsättningstilifillena, samt att åkerbrukets och manufakturernas arbeten böra befinnr