Detta var dock ogörligt; ty eburu foglig och medgörlig stadens magistrat annars var emot 033, så afslog den dock helt och hållet denna vår: begäran, och det under allehanda förevändningar. Siledes bade denna min plan kantrat, Och att på något annat sätt komma in i husat — se det var rent af omöjligt; ty den enda porten, som ledde dit, var allid i; enläst, och en saremal, omutlig portiaktare bevskade den; som Cerberus agrundsporten. P.omenaden förblet alltså det enda ställe, der jag kunde få se den älskade. Men icke vidaresheller; ty-den gamla duevnan bavakada sn anförtrodda skatt så noga, att jag aldrig skulla ba fördristat mig att tilltala den hulda, Till min tröst och innerliga Ullfredsställelse visade sig dock sennora Isibela::alla aftwar på balkongen. Jag bandodå en vacker blomsterkrans, efter det österlindssa blomsterspråkets djupsinniga id, och omlindade den: med ett eidrödt band, på hvilket jag skref-de varmaste käörleksord. Ett lyckligt kast bringade den till min berrskarinnas ioiter. Jag märkte ganska väl att bon upptog oc3 be: tiaktada des, men förgälves väntade jag på svar. Följande dagen såg jag dock, till min innerliga förnmöje!se, huru Izabela rodnade, då hon blef mig varse på Prado, och huru hon, hastigare än van ligt, nedfalide slöjan. Hva: jag kinde mig lycklig! Jag var nu öfvertygad att hon vis: ie från hvem kranss on kommit. Samma afton kastade jag en snnan blomsterkrans upp på balkongen, försedd med ett blått band, fullskrifvet med andr, ännu mera glödande kärleksord. DA blef, likasom den förra, upptasen och behållen. Så gick det under flera dagar. Jaz förklarade dem sköna flicken, uti en bigett, som jeg nu tog mig dristighsten att fastbinda vid kranser, min häftiga, glödande, innerliga köglek;