Mea vid Ebros strand var Prado, en med orange-, granatoch palmträd planterad promenadplats, hvilken tjenade den vackra veriden till spatseroch vederqvickelseort, men som nu var sällan besökt. Våra ryttare hade mycket roligare än vi; ty de biefvo ssart med sitt värdfolk så bekanta, som det med så olika språk kusde låta sig göra. Hvad var då för oss, unga officerare, alt göra, annat än alt flitigt spat:era omkring till de ställen, der msn Lunde få se ortens sköcheter om qrälarra på sina balkonger, förriskande sig efter dagens qvalm, medelst inandarde a? den svala aftonluften? På nära håll fick man vil icke se dem, e dast på afstånd, men kunde dock få höra en och annan romens sjunga3 till gu tarren. . På er sidan alten varseblef jag nistan hvarje atoa en ung flicka. Att hon måste vara skön — dertill slöt jag af de yppiga formerna, som den tätt åtsittande klödningen tydligt förrådde. Så mycket skymningen tillät mig att se, visste jag således att hon var förtjusande; de gudomiiga toner, hvilka, beledsagade af guitarrackorder, strötamade fån hennes läppar, hänförde mig derjemte. Lippar, bvilka sjösgo så förtjäsande, måsie ja ovilkorlist tillhöra en skönhet: så tänkte jag. D-nna slutföljd var icke ent logisk, men hved frågar en förälskad löjtaant efter togiska slutföljder? Imedlertid misslyckades alla mina bemödander att få se henne vid dager och utan slöja. 1I-:gen domestik, hvilken jag bade kunnat utfråga, visade sig: heller i närheten af huset. Andtligen blef lyckan mig mera gynnande. En eftermiddag vandrade jag förbi huset, der den skära bodde, och just i det ögonblicket trädde tvenne beslöjade damer ut derifrån, en äldre och en yngre, som det syntes. Att den fednare var milt ideal, betviflade jag intet ögonblick, ty det var en fulländad gestalt, med det outsigligsste beheg i gång cch åtbörder. De gingo till Prado; jay följde dem på afstågd.