Aftonbladet – 15 oktober 1844, sida 3

1 Gölheborg hatt alt anmärka mot hams personlighetn, men icke vill fördraga deras förkastelsedom öfver honom nsåsom tenstemann (embetsman?), hvaraf man kan sluta, att Hr grefven indelar sin person i personlighet och tjenstemanv, hvilket visserligen är nåzsot nytt och ovanligt. Vidare, och ehuru Hr grefven icke närmare bestämt arten af den förbrytelse, för hvilken han beskyller det angifna bladet, om den består i osanna uppgifter eller smädligt skrifsätt, synes dock att Hr grefven velat erkänna det af H. o. S. T. uppgifna faktum, eller Hr grefvens famösa tal och appellation till den beväpnade styrkan, men att Hr grefven ansett H. o. S. T. alldeles obefogad att finna denna appellation på något sätt ,olämplig eller oförklarlig,, emedan just samma tidning genom en föregående artikel skall bafva försatt grefven i nödvändighet att vara betänkt på att anlita garnisonen, för att möta våld med våld. Jaryn i detta mål lärer således komma att:besvara den frågan, huruvida Hr grefven genom en artikel i G. H. o. S. T. kunde anse sig så beträngd, att han förty bordt, som det heter, vara färdig att med den i staden förlagde garnison möta våld med våldx, och att alltså H. o. S. T. bordt finna appellationerne till den väpnade styrkan alldeles lämpliga och förklarliga. Hvad utsigt är att denna fråga verkligen blir den som till juryn kommer att framställas, skola vi nirmare förklara, sedan vi först meddelat Hr grefvens ofvanberörde skrifvelse, så lydande: Till Herr Justitiekansleren! Föremål, sedan en tidöljd af flere månader, för de bånligaste och skamlösaste anfall från Githsborgska dagbladen: Tidning för Skandinavien (quondam Göthen) och Sjömannasällskapets Kalender, har jag utan genmäle, liksom utan fordradt ansvar, fördragit detta, snart segdtp, dagliga schavotterande inför det samhälle, jag är kaltad att styra, så länge de med illskans sorgfällighet framletade eller med den oförsyntaste sanningslöshet diktade anledningar till iavektiver endast gällt min personlighet; men då de tagit karakteren af samhällets uttalade förkastelsedom öfver mig såsom tjensteman, har jag beslutat, såsom ock nu sker, att vördsamt hos behörig högre auktoritet påkalla det skydd, hvartill jeg tror mig af gällande lagar vara berättigad; och fär lika vördsamt anhålla, att den, vid målets afgörande brottslige befunne måtte till det ansvar fällas, som lag förmär och jsg erhålla lämplig upprättelse och skadestånd. Till närmare utveckling af mitt käromål, anhåller jag, att få fästa herr justitiekanslerns upplysta uppmärksamhet på artikeln: Från Red:s korrespondent, uti Sjömannasällskapets Kalender för d. 3 dennes M 49 (74) här, sub. litt. A. bilagd. Hade redaktionen vid författandet af de:s diatrib emot mig i påföljande rummer neml. MM 50 (75) för d. 6 dennes, likaledes här bilagd, sub. litt. B. icke funnit för godt att liksom ba glömt tillvaron af först anförde artikel af d. 3 Juli, så hade olämplighet och oförklarlighet af den skål jag dsgen derefter, 4 Juli, uttalade, aldrig kunnat mig förekastas. Att lugna fredlige, laglydige medborgare för de vådor och hotelser, som föregående dags rent af upproriska artikel innefattar: att visa samhällsordningens brottslige störare, att man vore färdig, att, med den af Konungen, till ordningens upprätthållande i staden förlagde garnison, möta våld med våld om så fordrades, samt att just när våda signaleras visa det samhälle jag i första rummet är satt att skydda, det jag villigt och fast ämnar uppfylla min pligt: se der hvad jag ansett både lämpligt och förklarligt; men se der äfven hvad som påkallat redaktionens i AA: 50 (75) under öfverskriften Götheborg, illskefulla, smädeliga, min heder och goda rykte förrärmande och mig flerfalldigt såsom landshöfdioge egenmäktigt, skymfeligt och i pöbeluttryck anfallande artikel. Det är å dessa, lika oförtjenta, som, om dem lemvades fri fortgårg, allmär-skadeliga fräcka anfall jag hos herr justitiekanslern vördsamt får begära laga åtal. Stockholm d. 30 Juli 4844. Carl G. Löwenhtrelm G:1 L:t, Landsh. i Götheb. och Bohus län., Sisom berättadt är, ansåg sig ansvarige utgifvaren af Sjömannasällskapernes Kalender, med anledning af en oriktighet i det åtalade numrets rubrik förhindrad att svara i målet, hvadan boktryckaren, herr Prylz, nödgades i målet svara. Då målet d. 25 sistlidne September vid rådhusrätten förekom, uppträdde sktor, herr advokatfiskalen Greiffe, med en stämningsansökan, som, utan att närmare bestämma de uttryck, som ansågos brottsliga eller uppgifva det ansvar som yrkades, blott reererade sig till herr grefvens olfvanintagne skrift, med erinran att herr grefven snsett ifrågavarande artikel vara smädlign, hans heder och goda rykte förnärmande, samt honom lerfaldigt, såsom landshöfding eg:nmäktigt, sky mfigt och i pöbeluttryck anfallande. Hr Pry:z invändning att aktor borde, förr än svaromål afåfves, serskildt utmärka de klandrade uttrycken och bestämma det ansvar ban yrkade, ogillades vf rätten, och har svaranden alltså fått sig ett sanska vidsträckt fält upplåtet, då han nödgas i skärskådande taga landshöfdingen grefve Läwenvielms hela både personlighet, och pjenstemanskap,, för att kalkylera huruvida reflexionerce ifver vissa herr grefveus handlingar böra anses å förnirmande, som herr. grefvea för sin del unnit dem. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — För nåora dacar sedan iaställdes i polis