Aftonbladet – 15 oktober 1844, sida 2

nn MED ND AA 20 och 30,000 man trupper, hvilka prins Albert ämnar förevisa konung Ludvig Filip, under hans vistande i England. De vackraste och bästa regementen hafva blifvit kommenderade för detta ändamål. Det är nu afgjordt, att Ludvig Filip landstiger i Portsmoutb. Borgerskapet der har redan hållit en sammankomst, hvari beslöts, att mottaga H. M. på det mest lysande sätt, och att gifva en offentlig måltid åt officerarue på den Fransyska flottilj, som öfverförer bonom till England. Enligt de sednaste underrättelserna från stenkolsgrufvan i Haswell, var det först uppgifaa antalet af de arbetare, som omkommit vid explosionen derstädes, något öfverdrifvet. De dödas antal konstateras ru utgöra 95. Den nye generalguvernören i Ostindien, Sir Renry Hardinge, ankom d. 23 Juli till Calcutta, och tillträdde genast sitt embete. Lord Ellenborough hade, på hemresan till Eogland, inträffat i Alexandria, der han ämnade uppehålla sig något, för att bese stadens och nejdens märkvärdigheter. Till Eogland återväntas äfven med första Sir Benry Potlinger, som blifvit aflöst från sin befattning i China såsom Eogelsk kommissarie. Weekly Dispatch innebåller ett bref till Konung Ludviz F.lip, af hvilket följande utdrag torde förtjena att meddelas: Kriget emellan Frankrike och Marocko är nu slutadt, och vi böra så!edes hoppas, att alla anledningar till oenighet emellan eder nation och. vår äfven må vara undanröjda Hvad Easgland angår, så skall edert bes5k der blifva upprigtigt välkommet, såsom ett bevis på vänlig sinnesstämning och upplyst politik, och vi hoppas upprigtigt att icke fisna Fransmännen så långt efter oss i de känslor, civilisationen framkallar, att den artighet, hvarmed ni återgäldar vår monarkinnas besök, skulie kuana göra eder mindre populär hemma hos eder. Eudast den galnaste politiska afundsjuka kunde afhållai Frankrike ifrån att stämpla en dylik tsnka såsora den största skymf och förolämpning. Här skal! man emottaga eder med aktning, fastän måhända icker med enthusiasm. Enthusiasm är sådana mäns belöning, som likt Wsshington först tänka på sina medmenhniskor och sedan på gigösjelfve. Att förvärfva en dylik karakter bar aldrig utgjort mål för edert sträfvande. Ni har inskränkt eder dertill, att undvika allt origtigt, som ni ej ansett nödvändigt för eder eger sasurkov vvb fördel, vck all vina edra enskilda syftemål genom kloka och lagliga medel, då dessa synts eder vara lika låmpliga och kraftiga, som dåliga. Ni står således i ett af de främsta rummen bland män af andra ordningen; och sådane som våra seder och vår sambhällsställning för närvarande äro, bör pi finna detta vara en tillräcklig utmärkelse. Våra styresmän, aristokraterne, hafva länge vant oss vid en regering, som genom jemnförelsen sätter eder i en fanska fördelaktig dager. De hafva till och med icke nog förstånd, att afhålla sig ifrån att göra sådant ondt, af hvilket de till och med sjellve hafva stort mehn. Deras raka, ohöljda och oförskämda rofgiriehet griper hvsd de törsta efter, utan att det ringaste fråga efter samvete eller allmänna opinionen. Jemförd med denna sorglösa, dumma och djuriska roflystnad, måste eder välberäknade, men anständiga, egennytta lysa såsom ljus. Ean epikurås emek är verkelizen någonting ganska elegant, i jemförelse med en fyrfotings. De enkla, manliga sederna inom edert hof skola taga sig lika fördelaktigt ut vid sidan af denna förnedrande servilism, hvarmed vår aristokrati, lika lågsinnad som högmodig, omger vårt. Då vår Drottning gjorde sitt besök hos ede, lät ni till supår inbjuda de musikaliska artister, som roat eder med sina talanger. Hos oss får ni icke se någon sådan uppmärksamhet visad åt nå7ot slags plebejisk talang. Aristokratien anser snillet såsom någonting, som på sin böjd må tolereras, men icke uppmuntras, i synnerhet om det cj tillhör deras ezet stånd. De frukta för dess anspråk, och umgås så litet som möjligt med snillena. Om man vill äga kredit bos aristokratien, måste man icke visa sig hemma i någonting, som går öfver OjiTbewayindianernes horisont; dessa kan man beIhandla såsom rapphönshundar eller papegojor, och I derföre kan man fördraga dem.n TYSKLAND. I Mannheim gafs den 22 Spt. en fest för den utmärkte Badenskarepresentanten v. Itzstein, som då emottoz en medalj, slagen för hans 25-åriga verksamhet i representantkallet. Medaljen gafs honom i hans boning, af en deputation, bestående af en man från hvarje valdistrikt i landet, under anförande af Winter d. ä. från Heidelberz; och då ;l dennes tal slutade, uppgaf foket utanför huset lett högt vivatrop. Den aktada representanten framträdde till fönstret och talade till folket, un-Ider förnyade bifallsrop. Sedan gafs honom en fostlig måltid i theaterhusets koncert-sal, der 500 I gäster hade plats, och 409 åskådare intogo galelrierm. Tal och skålar voro naturligtvis alla i -landan af lagligt framskridande på den af statsförI fattningen öppnade banan, uppmanande medborTgarne till deltogande i de offentliga angelägenheterna, samt rigtade mat politiska reaktioner och religiösa irrläror. . Ifrån Mänchen skrifves den 25 September, att der rådde stor oro i anledning af underrättelser från åtskilliga trakter af Alt-B:yern, om en der härjande epidemi, som läkarne kalla hvita frisenp, men lanitfoltet kallar svarta koppor, emedan, vid den skyndsamt påkommande döden, ARR SIN ua osmarta hkaAnnlika cån WW mr SN ff; MM en AA