Aftonbladet – 14 oktober 1844, sida 2

nerne, enligt ksptenens intyg, icke ingifvit bonom någon god tanka om deras statsmannainsigter, så föreslå vi, om icke Hr kaptenen sjelf expro prio motu skulle vilja göra sg till underhandlaren. Han kunde då, på reformvännernas vägnar, begifva sig såsomen sorts Franklin tillde konservativa kotterierna i de båda första stånden, och det bör ej betviflas, det en man med en så oomkullrunkelig ibärdighet slutligen skall taga bugt på biskoparne, ja! kanske till och med på Ridderskapets och Adelns erkehistorikus, Hr -Rääf i Småland. En väsendtlig orsak hvarföre vi tro, att Hr kaptenen dertill skulle vara bättre qvalificerad än mången annan, ligger icke blott i hans fina diplomatiska takt, utan än mer deruti, att han, såsom nu alla dagar buren på bänderna af Svenska Biet, bör. redan på förhand stå väl hos dess patroner. Det enda vi tro, att reformvännerna dervid -böra förbehålla sig är, att Hr kaptenens eget representationsförslag, som bland annat bibehåller sjelfskrifvenheten hos Adein, ej må läggas till grund för fredsfördraget. Imedlertid kunne vi ej gå ifrån Riksdagebladet, utan alt bedja reformvännerne om förlåtelse för ett obehag, som troligen Aftonbladet enssmt ådragit dem. Ea hemlig samvetsförebråelse säger oss nemiigen, att det hårda omdömet om deras pbristande statsmannainsigter, möjligen kan hafva tillkommit i anledning af Aftonbladets oförgripligt yttrade mening för en tid sedan, att farbror icke syntes hafva riktigt hufvud för politiken. . EILERT — Det är en sekelsgammal eller rättare tusenårig erfarenhet, att hvarhelst ett korporstionseller monopoliiintresse tiliåtes att få någon ölvervigt, skall det genast sträfva att utvidga densamma och till sin fördel förtrycka dem, som stå utaniör. Styrelserna, hvilkas syftemålär att skip: och vidmakthålla rättvisa mot alla och att försvara de svagare i sambället emo: detta de starkares ox flitliga bamödande att nedtrycka dem, kunaa derföre aldrig vara pog uppmärksamma på hvarje dylikt örsök; och af detta skäl är det äfven, som Alftonbladet alltid gjort det till en pligt att fästa uppmärksamheten på de symtomer, som hevligen eller uppenbarligen visa sig i dylika monopoliiintressenas bemödanden. För denna gången anse vi oss böra pöpeka en i Borgareståndet väckt motion, som i sig sjelt är af ganska välment syftning, men påta; gligen en sdast skulle leda till en monopoliiåtsärd. Densa motion är ett af hr Boström väckt förslag, att bränvin bär i hufvudstaden ej mi få försäljas i minrdre partier än af 7 !, kaana, utom på värdshus, källare och näringsställen. Det angifna ändamålet, att inskränka bränvinshandeln i mindre poster (nu är en kannå minimum) är visserligen godt, men motionären har råkat helt och hållet förbise den vigtigaste följdena deraf. Det är nemligen klart, att det rika och mäktiga distillators-bolaget i hufvudstaden, hvars ledamöter pu få sälja ända till ett halfstop bränvin, icke skulle underlåta att, på grund al sitt privilegium, d. v. s. sitt arrendekontrakt, reklamera ett undantag för sin räkning ifrån ifrågavarande förbud, och vi bafve till och med redan hört berättas, att medlemmar af nämnde bolag fröjdat sig högligen i boppet om motionens framgång, ehuru den efter bokstafven skulle v32ra till deras förfång. Nu är det att märka, att distillatorernes försäljningsställen äro tillräckligt många, för att i alla fall kunna underhålla bränvinsflödet, och hela åtgärden komme således icke att hafva annan påföljd, än att favorisera detta belag samt källare och värdshus på landtmannens bekostnad, som då merändels vore tvungen sälja till. någon af dem; emedan jemförelsevis det mivsta antalet bushå!! kan köpa så mycket som 7!, kanna i sender. Detta oaktadt, om något verkligt godt för nykterheten dermed kunde uträttas så vore det måhända skäl att blunda för afvikelsen; men en eller ett par skillings högre pris på kannån, som föll i de gynnade korporationerna: fickor, se der hela påföljden. NEN — Den lithografiska pressen har nyligen åter lemnat någ-a vackra produkter. Deribland torde