Aftonbladet – 12 oktober 1844, sida 3

I föda sig. verksamhet, min handling tala till vetenskapen, til osterlandet, till alla mesniskovänner, till samtiden och efterverlden. Stockholm den 12 Oktober 1844. 5 N. Akerman. BLANDADE ÄMNEN DEN HELIGA ROCKEN. Ännu fortfar afguderiet med den påstådda Frälsarens rock i Trier. Tusentals menniskor strömma dit, för att tillbedja den. Det är likvisst i någon mån tröstande för älskaren af ljus och sanning, att det hufvudsakligen är personer af de jaldra lägsta klasserna i samhället, hvilkas uppfoIstran och undervisning måste hafva varit ringa -leller ingen, som förnedra sig med denna grofva afgudadyrkan. Ett bref från Cöln af den 22 Sept. innehåller härom följande: I förrgår afton återkom hit i långt tåg, med sina faner och kors, den ganska talrika procession, som 9 dagar förut begifvit sig till Trier, för att tillbedja den heliga rocken. Med ganska få undantag tillhörde ala dessa pilgrimer de lägsta folkklsasserna, och den vida största pluraliteten utgjordes, såsom vanligt vid dylika pilgrimsfårder, af qvinnor af alla åldrar. Ea mängd hvitklådda flickor hade gått processionen till mötes Iflera timmars väg, och gingo framför densamma, då Iden intågade i staden, med allehanda kyrkliga emIblemer och käril i händerna. Pilgrimerne sjelfse voro Trikligen försedda med medaljer och bilder, på hvilka den heliga rocken var föreställd, äfvensom med små böcker, hvilka utförligt underrättade de troende om denna reliks historia. Redan de föregående dagarne passsrade långa tåg a! landtmän genom vår stad, hvilka utan betänklighet lemnat sisa göromål på 10 å 42 dagar, för att uppbygga sig med åskådandet af den heliga rocken. De fleste af dessa pilgrimer sågo rätt fattiga och eländiga ut, och voro ögonskenligen i saknad af medel, ett på en så lång färd ordentligt De prester och anförare, som åtföljde dessa processioner, skulle visserligen hafva handlat vida mera enligt religionens föreskrifter, om de afrådt dessa fattiga menniskor från vailfarten och i stället uppmanat dem att stanna hemma, för att förvärfva sitt torftiga uppehälle.n Huru mycket den pheliga rocken, förmår, ser man imedlertid af följande berättelse i Elberfelds tidning. Den unga grefvinnan v. Droste-Vischering, som, på sätt vi redan förut omtalat, blef botad för lamhet medelst vidrörandet af den, genom hennes slägtinges, biskopen i Trier försorg der exponerade Christi rock, är nu åter i sitt hem, i Kreutsnach, såsom bon sjelf och de starka i tron påstå, botad; men lika eländig som förut, för alla som vilja se. Hennes kryckor hänga väl, såsom det heter, i Triers domkyrka, men här låter bon släpa sig fram af två personer. Des:a bälla henne ständigt under armarna, sväfvande i iuten, så att blott tårna vidröra marken, och man ser tydligem hvilka ansträogningar äfven detta. sätt att komma fram, kostar henne. Läkaren har gifvit henne det rådet, att här åter låta göra sig ett par kryckor, då de gamla redan i Trier tjena till bevis för underverket, och han sagt henne, att hon, utan bruket af kryckor, måste blifva allt sämre; mea ända hitintills har den goda flickan, hvars fromma själ icke skall vara alldeles rea från fåfanglighet, icke velat följa rådet. Hon är att beklaga; ty känslan af hennes lidande är af det svikna hoppet sikert ökad, och hon skämmes troligen att efter glansen af det utbasunade underbara botandet återtaga kryckorna. Det valifärdande pulikum kan imedlertid trösta sig, ty den undergörande läkaren, :fåraherden från Niederempt, är qvar i Trier. Mennren har inställt sin lönande handtering, icke emedan han ej har lust att längre klippa fåren, utan derföre att allmänheten icke längre tror på hans höga konst.n Den svåraste stöten för domkyrkan i Trier, som eljest nu en tid bÅifvit riktad af de besökande pilgrimerna icke blott från Tyskland u!an äfven fråa Frankrike, är att franska presterskapet lycksts att genom en dess nitiske historieforskare bevisa, att den heliga rocken i Trier icke är äkta, utan att den verkliga finnes i-en kyrka i Argenteuil. Till full evidens bevisas i en härom utkommen skrift (R.cherches sur la sainte tunique de notre Siegncur. Paris 1844) att kejsarinnan Irene skänkt reliquien till sin bundsförvandt Carl den store, som lemnat den att förvaras af stiftet i Argenteuil. Allt ifrån den tiden har hvart ionde år inventering hållits; och den rocken är så-ledes den rätta, då deremot den i Trier icke kan vara det, och om kejsarinnan Heleaa, som skall hafva skänkt rocken dit, vet man ej om hon var moder, dotter, maka eller frilla åt Konstantin, så att hela den berättelsen blott är en saga. — -LONDONSSA MISSIONSSÄLLSKAPET firade d. 235 Sept. femtionde årsdagen af sin tillvaro genom en ytterst alrik sammankomst, som mestadels bestod af aadlige f de protestantiska konfessionerna. Ordföranden redosjorde i ett tal för sällskapets verksamhet och uppgaf land annat, att antalet af de missionärer, sällskapet itsändt, stigit från tolf till fyrahundra, att sällskapet åtit öfversätta den heliga skrit på sexton olika språk och utdela millioner tryckta exemplar deraf, samt att det användt en summa af halfannan milton till pefrämjande a! kristna religionens utbredande, hvilket vaft till följd, att öfver en million otrogne blifvit omvände. — TVÅ HJORTAR gjorde en dag i förra månaden esök i den lilla tyska staden Iglan. De hade varit oqvarterade i en närbelägen jagtpark, men genom äktarens försumlighet kommit utom dess inhägnad. jen ena sprong i fullt-traf in genom den ena af ladens portar, uppför en gata och in på elt värds us, der han till de innevarande gästernas förskräcelse slog omkull stolar och bord, till dess en tillkalad skytt nedlade honom. Den andra tog en annan äg och gick in i ett hus, der man lyckades fånga onom. POSTSORIPTUM. — Riksstånden hafva i dag haft plena.