Aftonbladet – 10 oktober 1844, sida 1

förnämligast afsågo skydd, och blott tilifalligtvis Stateiockomst. Tulen, ansirgen den beräknades å värdet eller för bestämda qvaäntiteter, var innan sista kriget alltid måttlig, aldrig prohibitif: efter kriget hafva tul!sfgifterna ofta varit öfverdrifoe och blifvit det änru mer genom felska medelvärden, som för dem tagits till grund. Under den förra af dessa tidpuvkter: voro enighet och sälhet rådande i alla såmbällsklasser; arbete i alla grenar var väl lönadt; ordet tullaxa börde man aldrig nämnas; det tilliälliga skydd, som införselafgifterne lemnado, framka!lade i tystbet fabriker svarande mot landets b-ho. Hz: Benton önskade återkomma till dessa gamla goda tider, då missat af folket var lycklig utan bråk, nästan utan medvetande; men ban ogillade kompromissaktens horisontella bestämmelser, och ville icke återinföra dem, ty ban by!lade en skillnad emellan öfverflödsoch nödvändighetsvaror, med högre tull å de.förra, äfvensom en skillnad emblian varor, som icke alstras eller tillverkas inom landet, och dem som sysselsätta inhemsk industri, hvilka sistnämndes borde uaderkastas högre tull. Han ansig likväl denna skillnad böra vare begränsad, så att iagen afgift, efter värde eller qvantitet, skulle överstiga 33 !; procant: och även handelsfrihetens öftige örläktare hade vid serskilda tillallen medgivit en sådan skillnad. Vi borde icke göra krig emot fabriter: de voro on tid lika populära i södera som i norder. Missbruket af höga skyddstul!sr hade förändrat detta örhållande; men evighet i åsigtar skule återvända, om missbruket utrotedes. Hvaje upplyst statsman fosirade fabriksanläggnvingar och hedrade den ärit och den skicklighet, som de erfordrade och utvectlade. De utgjorde nyitiga och prydliga delar af det hela, och hatzt emot dem härrörde ifrån partisinze och afund. Mea om fabrikanterna sjelive icke öfverdrefvesisa enspråk på skydd, så skulle de snart äter omattes med allmän välvilja och fina ö.ad asittaiog isom landet. Hr Benton framstälide tre satser, som -han ville bevisa; den första, att, med känsigt till folkmänrgden, tullinkomstena var större och stadigare under de lägre afgifterna innan kriget, än under de högre efter kriget; den andra, alt låga tullagifter voro förmånliga för jordbruket och utrikes handeln; den tredje, att fabrikernas tillstånd var blomstrande, innan skyddssystemet påfanns. Genom ofliciella bandlingar ådagalade bar, till stöd för sin första sats; att innan krige:s utbrott år 4812, då höga afgifter voro okända, tul uppbörden. emellan åren 1783 och 4808, hade stigit ifrån 4,500,000 do!lars till 46 millioner, medan folumäng:ena uvuder samma tid växte ifrån 4 millioner till 7 millioner; att deremot under den sednoare tidiy sden, som begynte år 4817, upabörden var först 26 millioner, föll till 43 millioner; steg åter till 39 millioner, och utgjorde år 1843 endast 47 milioa-r på en folkmängd af 48 millioner! Systemet af låg tull frambragte följande resultater: Tillräcklig ech stadig inkomst; Betalning af 53; millioaers krigsskuld, utan taxor och påppersmyat; 414 miliioners Öfverskott i skattkammaren, härrörande icke från länderier, bortbylta 1001 papper, utan ifrån god husbåliniög och hårdt myot Huv Oka var ej ställningen under systemet af kög tuti! I stället att under 8 år balva b-talt mer än 33 millioners skuld, bafva vi under fyra år åsamkat uuionen en ny skuld af 30 mill oaer! Skattkammaren vore tom, i stället avt äga ett öfverskow; låa och taxor tillhörde ordningen för dagen, och, till krona på allt, hade vi en olaglig och bed ävlig utgimning af pappersmynt! Hvad sedan betraffade låga tulafgifters nytta för jordbruket och bandeln, så påstod Hr Benton; att exporten skapade importen, och aut jordbruket vore grundvalen för alltsammans, Han visade, att värdet al exporten år 1807, med en folkmängd af 7 millioner, utgjorde 408 snillioner, och år 48492 blott 104 millioner med 48 !, millioners folkmängd. Om man toge medelvärdet al sedoare tiders expoit till 400 miltioner dollars årligen, och ifrån denna summa droge värdet af bomul, bu utgörande ?, af exporten, samt j-mförde återstoden med exporten år 1807, då bomul utgjorde blott en ringa del, så skulle man finna buru oavtiigt vår -export på det hela minskats. Och värdet af importen, eter att hafva varit så högt, som 4190 millioner dol!ars, hade fallit till 64 millioner, ofta vexlande mellan begge dessa ytterligheter, och u:görande nu omkring 190 millioner årligen, mindre än för 39 år tillbaka, För att bevisa sia tredje sats, att fabrikernas till ståad var blomstrände under låga införselsafkifter, åberopade H; Benton Coxes med mycken omsorg utarbetade tabeller, hvsraf syntes, att är 1813 fåbrikstillverkningarne inom Förenta Staterna, vid en folkmängd af 8 millioner; uppskattades till 200 millioner dollars, Ochatt de tillväxte årligen .med omkring 20 precent, under det folkmängden ökades med endast 5 procent om året. Redan år 1810, långt innan våra stora politici fått i sitt hufvud att beskydda bomullsfabrikerna, voro sådane inrättade i Rhade-Island, Conpecticut och Massachusetis, och trifdes väl. — Fabrikernas förkofran var då ratuclig, utan skadlig verkan på jordbruket och handeln, utan men för statsinkomsten, och, framför allt, utan ett enda ord af knot eller obelåtenhet i någon del af unionen. Man trodde då det sanna, billiga, välvilliga och ofelbara systemet för fabrikernas befrämjande bestå uti spridande af kunskaper och skicklighet, i machiners mångreste ————— NA R——L R— RR