Aftonbladet – 8 oktober 1844, sida 2

EEE SSK (Insändt:) Af Svensk Ecklesiastiktidning MM 45 och Lund stifts tidning JM 18 får man den oväntade underrät telsen, att S: M. adjunkten P. W. Böckman erhålli Konungens tillåtelse, att på fem års tid vistas utrikes såsom missionär. Eburu:härutinnan icke fiones någo vidare besymnerligt, än att Böekman eger det: sjelf förtroendet att: kunna vara det, som han länge om talat sig vilja blifva, så måste dock denna tillåtels förefalla serdeles oväntad för hvar och en, som kän ner denne i sednare tider märkvärdigvordne prest mans meriter... Böckman har nemligen för grofva: em betsfel, för de mest Halstarriga predikningar, för et kianderfullt förhållande till sina åhörare blifvit ankla gad hos Lunds consistorium, och hvarom ransaknin; både företagits vid fere ting och ännu är anhängi; vid Norra Åsbo häradsrätt, samt i hofrätten. Att de bögvördiga domkapitiet är okunnigt härom, kan ick antagas, då vedsrbörligen förordnade konsistoriiombu närvarit Vid YTaänsaktniogenv.Huru är då möjligt. at domkapitlet uti sitt till Kongl. Mvj:t afgifaa utlåtande angående Böckmans permissionsansökan, kunnat för tiga sådant och befrämja hans utresa, som i synar lig afsigt är gjord, för att komma helskinnad frå! både böter och skandaler! ? Detta domkapitlets sät att ignorera sina underhafvandes infamier komme imedlertid rätt väl till pass i ett ögonblick, då folket ögon äro så strängt rigtade på prelaternas tilltag, oc då dess ombud tyckas hafva: giltig anledning, att på yrka inrättandet af ett generaleonsistorium. — Or kappan sulit så löst på herr Böckman, som e viss man af betydenhet någon gång yttrat, så undra om M. V.. consistorium eeolesiasticum i Ennd, hvilke nu utgöres af biskop Faxe och doktor Bergqvist (dess ÅA och O i Luads stifts cura ecclesix), velat genor detta steg, inför allmänna opinionen, vederlägga denn tanke, eller ock gifva ett eclatant bevis på, att som liga prelater anse sig öfver opinionen och — lager För konseqvensen skull bör icke lemnas oanmärk att samma consistorium. (troligen samma A och O som ansåg. sig befogadt att neka permission åt e kyrkoherde, för att företaga en resa till Stockhol och Upsala i och för utgifvandet af et lärdt arbet icke fann det olämpligt att tillstyrka en femårspo mission åt en prestman, sem är sub reatu; mt begge dessa fall voro naturligtvis — casus conscienti: