Aftonbladet – 8 oktober 1844, sida 2

ban hade icke ätit något; han beklagade sig öfver llamående, talade om blodiglar som han ämnade låta eller hade låtit sätta sig — jag vet icke hvilketdera. Frarcoise Lallemand var vid ännw sämre lynne och hennes klädse? som för en helgedag var mer än vårdslös, förvånade mig. Jag hade till och med för ett ögonblick misstaaka om en grossess. Hustru Lacouwr, hvars vittnesmål var väntadt med en viss otålighet, förekallas derefter. Pingstafton d. 3 Juni var jag sysselsatt i köket i vindsrummen att tillaga aftonmåltiden åt min man, som jag hemväntade, då jag börde ett skrik, som straxt följdes af ett buller, liknande dånet af något som faller på golfvet; snart derefter kom Frargoise Lallemand uppör trappan och begärde skyndsamt en penna. Jag gaf henne en oskuren; på hennes anmärkning att denna penna ej var formerad, svarade jag: ni kan låta hr Bletry formera den. En balftimma förflöt sedermera, hvarefter jag hörde Betry gifva befallning att Fritz skulle komma för att bära bort ett bref. Följande dagen, då jag gick ut i staden, mötte jag Fritz. Hvad bade ni för er i går?, frågade jag honom; jag märkte att Francoise hade gråtit., Det vet jag ingenting omy, svarade han. Presidenten till vittnet. Huru lät skriket ni hörde? Sv. Man skrek ah! liksom någon då han mår illa. Fr. Och bullret som följde på skriket? Sv. Det var ett buller ungefär som detta... (vittnet stampar med foten i golfvet). Fr. Var det ett skarpt eller doft Jjud? Sv. Snarare doft. I Fr. Tyckte ni att Frangoise var upprörd di .jhon begärde pennan. Sv. Ja, hon tycktes gråta och darra under de bon talade; för öfrigt var det mörkt och jag bade licke jus i köket. I Fr. Vet ni om Francoise Lallemand stödde sig på ledstången då hon talade till er? Sv. Jag vet det icke.