Aftonbladet – 7 oktober 1844, sida 2

ett fruntimmer, omkring fyratiotalet, och frågade vittnet på gatan hvar herr Stengel, soner, bodde, hos hvilken Betry skulle hafva sin boning; vittnet kunde icke säga henne det, men paketemottazaren, som ankommit, vände sig till fruntimret och sade: Bletry bor i det der huset med de gröna fönsterluckorn,. Vittnet såg då detta fruntimmer begifva sig nedåt kanalvägen, som förde direkte till detts hus. Fruntimtet var svartkiädt, bar en guldkedja kring halsen och hade en vacker fot och ett väl formadt ben. Man uppläste ett vittnesmål af ett frånvarande vittne, municipalgardisten Pierre Giekot, hvilken likaledes blifvit tilltalad af det svartklädda frurtimret, hvilket frågat honom eter B etrys bostad. Mathias Leibel och Lauresux aflägga lika Jlydande vittnesmål. Fructimret hade först tilltalat Laurezux på tyska, men som han icke talar detta språk, bade bon fortsatt samtslet på franska. Hr Emile Dollfus, mär uti Mulhausen, svarar på tillfrågan rörande Bletrys moralitet, att ban endast kände denne till utseendet, men att han hört sägas att han var skuldsatt, och att man för revisat honom åtskilliga p-otester af B etry. Förhöret slutades för dagen. (Forts. följer.) 2 ——S— — Doxrtor Wonrprs MISSION TILL BOKHARA. Utgången af detta företag har i alla hänseonden varit olyckligt. Sedan doktor Woff, efter sin ankomst till Bokhara, blifvit af Bokharas emir officielt underrättad om att emiren låtit aflifva öfverste Stoddart och kaptan Conroliy förlidet år, bar doktorn väl fått till sig utlemnadt öfverste Stoddarts embetssigill, men tillika blifvit antydd att han sjelf icke får afresa ifrån Bokhara. Emiren skall väl ofteråt lofvat upphäfva detta förbud ; men ännu den 8 sistl. Juni qvarhölls doktorn. Han skref den dagen ett bref, på några rader blott, till öfverste Sheil i Teheran, och säger deri att han, i trots af alla emirens löften, är nu Mera en fånge i Bokhara, och eger ej det ringaste hopp att snart slippa ur sin fångenskap. ppa ur sin fångensköP: (Ur Lässbibliotheket.)