Aftonbladet – 4 oktober 1844, sida 3

tillgåsgar och säkerheten, det är icke enda:t att för moda, utan bestyrkt af sjelfva de ruvarande låne korntorens resultater, bvilke, i proportion emot kost TI naderna för förvaltningen, visat sig fördelaktigare är bankodiskontens. Det rättaste vore likväl, att Riket Ständer åt bankofullmäktige öfverlemna rättighet tili att, i mån af inträffande behof, låta inrätta banko lånekontor i de orter, der sådane kunde blifva fö Jallmänna rörelsen mest behöflige; samt ett med dess I oya lånekontor förena, i större eller mindre mån; all I de med lånekontoret i Götheborg nu ombesöjde låne loch vexlingstransaktioner med allmänheten. I Skulle denna åsigt göra sig gällande hos Riket I Ständer, borde den fjerde afdelningen af bankoregle TI mentet erhålla en derefter lämpad förändrad redak tion; men som denna blott inskränker sig till någri förärdrade eller tillsatte ord, deri de nuvarande låne konrtorer omvämneas, är det öfverflödigt att besvär I med upprepardet af densamma. Här torde endss töra yttras den öfvertygelse, att det vore bättre on direktionerna för de pya lånekontoren icke tillsatte: genom val af Riksens Ständer; utan att barkostyrel sen tills vidare fick för hvarje sådant lånekontor utst fyra direktörer af i orten bosatte, välkände och ak tade när, som för hvarje är förordnades, samt uta ett ibland barkens tjenstemän förordnadt banko ombud. Femte afdelningen kunde förblifva sådan den är men för att uttrycka en bestämd öfvertygelse om vig ten af att bankostyrelsen verkligen begagnar den nöd: vändiga och välbetänkta utvidgning af dess verksam het, som i denna afdelnings stadgande åsyftas, före slås att, i slutet af 245, tillsätta följande ord: Riksens Ständer förvänta att bankostyrelsen, med synnerlig omsorg, skall söka inhemta kännedom om de förändringar, som i orternas pesningerörelse kun. na uppstå, samt derefter lämpa bankens och lånekontorens lånerörelse, så att den allmänna ställninger underlättas i alt hvad med bankens säkerhet kan vara förenligt. Slutligen torde sjette afdelningen äfven kunna bibehållas med nu gällande redaktior; blott stt i enlighet ried den princip af ett verksammare biträde från banken för allmänna perningrörelsers underlättande, som här påyrkats, närmare uttrycktes hyad som förstås med det i 219, mom. 2 använda ordet rörelse-kapital,. Det synes vara andamålsenligare, om i stället för detta begagnades orden: till förökande så väl af silfverfond, som af del för allmänna rörelsen nödiga cirkulationsmedel, om och nära etc. etc. (i likhet med hvad redan finnes stadgadt). I eolighet med hvad nu biitvit föreslaget, skulle Rikets Ständers bank, utan att befara ringasto våia för sin säkerhet elier för vexlingsrörelsens underhållande, kunna blifva mera verksam tör landet, sätta i ormlopp de medel, utgörande millioner riksdaler, som nu för långa tider, på flera sitt och af olika anledningar, ligga obegagnade i dess förvar, öka rörelsens beqvämlighet genom flera kontor i landsorterna, i den mån sådana visa sig erforderlige och således motsvara de allmänna fordringarna, under det att:banrken skulle åter inträda i dess rätt, att allena förse landet med det sedeimynt, som enligt leg bör utgöra myntrepresentativet. Den förökning i diskont-fonderra, som kunde visa sig erforderlig, blef då icke på förhand bestämd; således hvarken mindre än rörelsen. behöfde, eller större än bankens säkerhet medgiliver; utan den beslutades efter för haeden varande förhållanden af den inför Rikets Ständer ansvariga bankostyrelsen. Denna fick, i samma mån dess ansvarighet ökades, frisre händer att handla efter rörelsens bekof, och följden deraf skulle, som man bör hoppas, blifva till bankens och det allmännas gemensamma fördel. Men alla åtgärder att genom statsbarken underiätta näringarnas behof af förlagskapitaler, och den alimänna rörelsens behof af cirkulationsmedel, skola i evighet blifva otilhäckliga, så länge man icke i vårt land vil erkänna sundare prieciper för den enskilda krediten och befordra dess utveckling geBom uppmustrandet af en allmäcnare, men på naturliga grunder organiserad enskild bankrörelse. Det är den allena, som kan sprida lif och kraft i samhället, derigenom att den gör folkets kontanta tillgångar genast fruktbara i näripgslifvet; och genom associationsandans tigtninvg till en sådan verksamhet betryggar man säkrast produktionens framsteg: emedan handelns bemödanden att afsätta dess alster derigenom underlätlas, och massan af folket sjelf, under sina små bepariogars förräntande i bankerna, bilifver den största örläggaren i landet. Det är således lika nödigt, att strängt handhafva den tatskloka och rättvisa grundsatsen, att all den vinst om kan tillflyta statsbanken, gerom en på landets netalliska myntmassa utställd kreditsedelstock, bör illfalla det allmäana, som att besiara, att denna selelstock aldrig kan vara tillräcklig för rörelsen, om len ej är i ständig omsättningsrörelse, och om cirkuationsmedlet icke flenes tillhanda, när och byar det Jå grund af säkerbet eller välberäknad spekulaion behöfves. Så har man olyckligtvis ej tävkt och jandlat hos oss. Genom Regeringens öfverseende med ällande lagar och författningar, hafva privatbanker litsedan 1832 fitt utgiiva tryckta eller graverade löande, räntelö:a sediar, å ända ned till 2 rdårs valör. Jetta har vållat, att deivårt land uppstådda privatankernas rörelse, på samma gång blifvit öfverdritvet ) örmånlig för deras akticegare, som den icke blifvit yttig för landet. Bolagen kafva knappast behört in-, ilta öfver 20 å 30 proc. af aktiekapitalet, de hafva l. lott behöt ställa säkerhet iinteckningar, hvilkas rän; or således icke gått förlorade, under det att låneröj eisen, bedritven geaom Sedeltillverkning, gifvit en i: i st af 46 till 20 procent på insatta kapitalet. Del. inelillgångar, som på detta vis bildats, hafva i bör-. an med lätthet biifvit disponerade; men sedan äfven tdelfabrikatiocen måst, till foljd af lagliga förbindel-. er och kontroller, begrässas, hafva bankerna för aut. Ilfredsställa det väckta lånebegäret och tillika på an-. at sätt vinna af rörelsen, förkortst låneterminerna, varigenom de näsivgsi:kande klasserna, som beräkav sina omsättningar efter de kreditbruk, som inom andteringarne vanligen iakttagas med afnimare, kom