Aftonbladet – 3 oktober 1844, sida 3

MM MMMM vid hvarandras sida; de höga trädens dystra skugsor gjorde kyrkogården ännu allvarsammare, och en vemodig känsla fyllde dö begge ungas nyss så lefnadsyslada hjerta; nu stå de vid den hvita marmorsten, som utvisar Liebes sista boning, tårpilens bängande grenar hvifta öfver de utslagna törnrosorna på grafven, och förgät-mig-ej kransarne tala sasninsens-språk, då de förvissa dem som besöka Lebes graf, att saknande hjertan ännu troget gömma hennes minne. Werner sted lutad emot minnesvården, han tänkte på sin första kärlek, den hade egentligen existeratrishans fantasi, i hans svärmiska inbillaninz, den passade ej för det lägre jordiska hfvet! Nu deremot älskade han som menniska, men som en god ädel menniska, hos hvilken kärleken bibehåller likheten med sitt gudomliga upphof:den sändes från bmmelea och skall en gång återvända dit, befriad från det jordiska slagg, som bär Widlåderden. Rosa delade Werners rörelsey och fast hennes öga ej kunde tyda de hebreiska krumelurerna på grafstenen, så anade hennesvhjerta deras betydelse, och hon sade ömt, i det hom tryckte Werners hand: tro mig, Werner; j2g känner i detta ögorhlick bättre än någonsin förr, att kärleken är starkare än dödet; ty äfven då mitt bjerta blir stoft, liksom Eiebes, skall denna känsla ej stängas imom grafven Och förganzelsen, utan följa med min flyende ande dit upp, derifrån nu Liebe, den odödliga Liebe åer ner till: oss med förklarade blickar. E—RR — STOR STÖLD HOS EN TIGGARE. En domstol i Paris dömde nyligen en qviona till två månaders ängelse, för det ått hon stulit penningar af en tiggare. Hoa bade varit sjukvakterska hos en f. d. .unnbindare, som man ansett för alldeles utfattig, emedan han gick och tiggde, men som vid sin död befanns innehafva icke mindra än 460,000 francs i statspapper, aktier, m. m. Häraf hade sjukvakterskan illegnat sig 40,000 francs i räntecoupons och bankossignationer.