Bröllopet skulle ske ännu samma vinter; Simon syntes mycket angelägen derom, och motsade mamma Nathanson så ifrigt han vågade, då hon för dotterns utstyrsel fordrade prolongation af förlofningstiden. On Liebe ändtligen skall bafva hemgift, lilla mamma, sade han instillsamt, så låt den då häldre bestå i penningar; jag tänker att gena.t efter bröllopet resa till Hamburg, då jag sjeif kan få rangera för min älskades trenad i det nya hemmet; några tusen R:4r kunna der åstadkomma långt mera för den saken, än om allt skulle först köpas bär och sedan föras dit, och så allt detta bråk och bestyr, som deraf skulle blifva en rödvändig följd! S2, goda mamma, al!a dessa skäl tala för mig, och utom dess, — räknar mamma min evigt långa väntan för ingenting? Fru Natbanson kände en viss oro vid Simons hemgitsförslag; hon visste, att hennes subbe hade ondt om kontanter; men det var en kinkig punkt att tala om med den blifvande mågen. Hon fäste sig således endast vid en del af bans långa tal, och sade: om du tänker resa genast eter bröllopet, så tycker jag att det vore bättre om du gjorde tvertom; om du nu reser och stä:ler i ordning för att emottaga din unga fru och sedan kommer igen fram på sommaren och firar ditt bröllop, noz passar det bättre! Men herr Simon tänkte ej så; och huru han argumenterade för fer och mor, så sade de slutligen ja ill hans förslag, i synnerhet som han hade förslått att vinna Liebe på sin sida, genom de mest excentriska utgjulelser af sin ömma låga, och öfverdrifna beskrifningar om, huru olycklig hans svartsjuka skulle göra honom, om ban var tvunsen att resa utan att vara förenad med henne senom oupplösliga band. Det blef alltså beslutadt, att bröllopet skulle ske med det snaraste, ehuru Nathanson derigerom fick många bekymmersamma slunder; ty cke ville han gerna synas fattig inför sin måg, och svårt var det att anskaffa en summa som