Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 3

komma -någorstädes ifrån. BOKHANDELS-BULLETIN. Runa. Anliqvarisk tidskrift. Augustioch Septemberhäftena. Dessa begge häften ha utkommit tillsammans, punktligt på den af utgifvaren bestämda -tiden, den 43 i denna månad. Deri meddelas bland annat sju nya muskbilagor; den sjunde är väl blott en rad om 3 takter, men komponerad af ingen mindre tonkonstnär, än Necken sjelf. Ean serskild planch med allehanda smycken, som i olika landsorter tillverkas af allmogen, lemnar prof på dess smak i dekorationssti!. Till ett intagande landskap vid Dealeliven, behandladt med utgifvarens vanliga sinne för val af synpunkter och förmåga att uppfatta naturskönbeter, och på förgrunden framställande en ättehög, har utgifvaren fogat några underrättelser i texten, hvari han gör den öfverraskande gissningen ganska sannokk, att man här ser framför sig den garale konuag Braut Anunds grafvård. Dess läge har förut varit så okändt, att man tvistat om i hvilket landskap den skulle sökas. Föga mindre öfverraskande, i synnerhet för oss Stockholmsbor, äro kanhinda några ålderdomslemningar str:xt utom norrtull, hvilka mången af oss sett, utan ztt se, men som icke undfallit hr Richard Dybecks fornforskande blick, nemligea åtskilliga gamla freskomålningar i Solna kyrka. Man vet att denna kyrka anses för en ibland de äldsta på skandinaviska halfön, och att tradiionea till och med håller Ansgarius sjelf för dess srundläggare; och när man i da nyssnimnde målbipgarne ännu triffir elt slags blandning emellan sedendom och kristendom, s tulle man kunna tro it de äro föga yngre än sjiliva muren, på hvars innu våta rappviug da bitv.t anbragta. De beskrifvas omsöndlgt i Runa, och utgivaren lemnar en förglagd ritning på en aft fisurerna, com har mycket hedniskt qvar. Det ör nembigen ett turfvigt trol, snarlikt en babian, hvars svans utgrenar sig till en blomsterranka i byzintinsk stil; denna ranka pryder hvalfvet i kyrkans södra vaepecbus, i hvilket äfven de öfriga freskomålniagarae befisnas. Dessa häften af den sntiqvariska tidskriften innehålla sålunda en hel mängd nyheter — gamwalt nytt förstås — som utgifvaren räddat från glömskan och obemärkiheten. Men han står nu : baredskap med ena på sitt sätt änru märkligare nyhet, någontivg, com troligen ingen fornforskare före hoaom hat att erbjuds, nemligen en wuräldrig koncert. Rusas sista häfte slutar med följade program dertill: Med benöget biträde gifver undertecknad, innevsrande höst, en afionunderhållning (soirte), medelst Nordisk folkmusik. Ea kort öfversigt af innehållet öljer: Första afdelningen. 4:0 Högtidsstycken i åtkilliga Svenska landskap. (Oschester). 2:0 Svenska olksisor. (Sångqvartotter). 3:0 Svenska vallvisor. (Ve(slsånger med orchesier). .4:0 Thormoder Kolbruneskalds sång. (Basaris). Andra afdelningen. 5:0 Sverka folklekar. (Orchaster). 6:0 Svenska folkvisor. (SåsgIvartetter.) 7:o Dalvisa. (Trio). 8:o Svenska polskor. Ozschester). Tredje afdelningen. 9:0 Svenska folkvisor. Såcggysrtetter). 40: Feröiskt qväde (Sura Qveål). Basaria). 411:0 Nosrläneska folkvisor. (Solo). 49:0 Dalvisa. (Caör med orchester). — Richard Dybeck. Tllst3illningen fr verkbgen så ovanlig, att deta sancolikt bör locka en stor mängd nyfikna och ålunda lemna ett överskott, hvilket tiliställaren Jå förhand oegepnyttigt anslagit till befrämjande f hans älsklngsveteaskep. SARI