Hiv VM HÄL MMMM kuanat sel mamsell Rosa har väl märkt, att v unga löjtnaxler bafva en stor portion af allvefen het; tg den endast i anspråk, bästa lilla mam sell Rosa, och jag lofvar ait jag skall förvåna ej med min visdom! Men Rosa började ledsna vic både smicker och anmärkningar och var njd di fransösen shuiede; bon glömde likväl ej att kast: en förstuisn blick bakom den röda gardinen, innar hon återfördes till sin plats. Nu bäres förfriskningar omkring i stort övarfläd, och det behö:ves också, ty här är stort förråd på pinde händer och stora pirater; en huli rO.a siter med en varm smörjig pastej i och ser med bekymrade blickar på dan öiverfulla retikylen, och sedan forskar hon blan? alla svartrockarna, om hon ej skulle jyckas ait upptäcka sin äkta hälft och få anförtro horom något afiöden dyrbara lasten. Elon tackar imediertid Gud, att hon haft nog presence-wespait alt draga al sina nya handskar, så kan bon sitta och hålla sina pastejer så linge fn a hennes bekanta har fått en lyckligare plats; ho sitter i hörnet, temligen undangömd, och praktiserar just nu ned i maanens rockficka åtskilliga profver al sfionens traktat; han tyckes vara van vid denna manöver af sin kära gumma, och demoästrerar utan albrott, för en god vän, om ställningar och förbållandena i landena. Ett stycie ifrån osa står en nybakad underlöjtnant, som också anser sig som ett verkligt under. Han tyckes väl ännu ej vara rätt heommastadd i den åtsittande usiformea: icke desto mindre ser han ganska belåten ut med den gestati som: ,cke Gud fader, men skräddaren uti sin vishet har gjortel Han söker ackordera med et! par andra unga herrar, att bjuda upp samma damer till samma dans, för att vera säker på re!us och äsdå hafva giort. sin skyldighet; han svär öfver de förargliga smörgåsdansarne, och räknar altoness tillämnade dansar på fingrarne, raen de blifva om jbgt flera än tio, och det är aldeles för