Aftonbladet – 1 oktober 1844, sida 3

det är en förödmjukande känsla för hverje flicka att veta sig vara påtvingad, om det också eadest skulle vara fråga om en dans; hon skulle genast slutat valsen, om hon trott det kunna gå an; men vu fick det vara fält som cn sylfi I flög hon vid Werners arm genom salen, och då han slutade, inbillade hon sig att hon valsat alldeles för häftigt; hjertat slog mycket starkare än förut, men det gjorde det ju sedan äfven, så snart hon tänkte på den valsen; det kanske var af har:n örver Werners visade hknöjdbet, ja, så var det sä. kert! Men redan äro Jjusen nära nog nedbrunna, eaongen glesnar allt ime och mer; deremot tyckes trängseln tilltaga i sidorummen, berrarne deriane blifva allt-muntrare, de gapa öfver punscbglaset och nicka åt skänkjungfrun. Det är hög tid att damerna begifva sig hem; många rula förnöjda häriftån i ståtliga ekipager; andra, mera anspråkslösa, gå hem på sina två, hvilka förut på aftonen varit i alldeles för god ro. Dessa steckars lärnors enda motion har varit all några gånger så ut i toiletten, troligen för att rådfråga spegeln hvad det är som mankerar, etersom inga uppbjudningar varkas; em de sjelfva fått draga den omsorgen, buru snaorlunda skull: det ej varit! Ej under således, om de knota öfver sitt kårda ödel D2 hafva ännu ej lärt sig begrips, att fruatimmerna äro lika uteslutna från att väcka motioner i danssalongen som på riddarhuset, och så gerna de än ville räkna ig till muvemangspar. tiet, äro de lkväl tvungna att tl höra det statio. äral (Fortis. följer.) 228 — En tidning som utgifves i Limerick i Ircland -berättar, att två damer af de hvita qvakarnes sekt blifvit arresterade på gatan i Longford, der de arömenerade alldeles oklidda, försedda -biott med en gördel af löf, som betäckte dem från höften till kväna. 3